För ett år sen trodde jag att jag skulle slippa ur singellivet.
Jag hade kommit i kontakt med en tjej som attraherade mitt sinne,
och hon verkade förälskad i mig. Men så här i efterhand så känner jag mig
bara bränd, för när jag kunde låta henne följa sin målsättning, så när jag följde
min målsättning så satte jag inte i första rummet. ...förenklat utttryckt.
Det är svårt..känslomässigt alltså. Det ligger inte för mig att vara offensiv,
och därmed inte att ha flera valmöjligheter öppna samtidigt.
Men om jag ska ha en rimlig chans att berika min nu 4-åriga grabb med ett
syskon så måste det snart hända någonting i en positiv riktning för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar