Erkänn! Ni finns ju!

Det verkar som om det plötsligt finns fysiska personer som faktiskt läser min blogg.
Eller som en vän uttryckte det: "Har du en blogg? Hit med en länk!"
varpå jag faktiskt fick säga till vännen att länken funnits tillgänglig ett tag, för den som velat se den! (nå, det sista skrev jag inte, men ändå!)
Jag är ganska avundsjuk på en del, inte för jag missunnar dem det de har, mer att jag inte når det! Men det är väl mycket mitt eget fel, eller hur man ska se det. Jag är väl ganska blåögd, mer än bara rent fysiskt vill säga!
Visst, det har säkert med min något haltande sociala kompetens att göra med, att jag har svårt att "sälja in mig".
Nä, usch...fortsätter jag skriva så blir det bara en förlängning av förra blogg-posten...
Faaaan...varför ska jag vara så förbenat unik/egen, men på ett sätt som gör mig tråkig och rent mentalt osynlig? Beige om man säger...
Var är då den tjejen som skulle vilja ta mig för den jag ändå är, med fel och brister?
Om jag är desperat?
Kalla det vad du själv vill, men det är inte lätt. Vi säger så här:
Ja, jag vill ha någon att krypa tätt intill och mysa med, definitivt!
Men jag vill ha hela paketet...att hon vill med! Och i det paketet ingår småtting(ar)! Och eftersom jag inte hymlar med det så står jag där..utan någon att mysa med.