Frustrationen är hög när man blir motarbetad. Ja, det må vara så att jag inte är världens bästa pappa, men när man väl ska få pågen att skärpa sig så har man inget för det.
Så här är det:
Pågen vill inte ha så mycket av en speciell sak på sin tallrik, och jag tar upp, i hans tycke, för mycket på tallriken. Då rämnar världen och pågen flyr köket med gråten i halsen. Regeln är att om har själv tagit upp på tallriken så ska han äta upp det, men nu är det inte han själv som tagit upp!!!
Han får ultimatum att gå och sätta sig och äta, och han behöver inte äta upp det som pappa lagt upp, annars åker vi inte till filmvisningen. Han vägrar fortfarande.
Då kommer farbror, tar bort mat från tallriken och pågen sätter sig och äter.
Men jag menar att dealen är bruten, han gick inte och satte sig utan att mat flyttats från tallriken. Därmed ingen film!
...men farbror inkonsekvent menar att pågen visst det ska få se filmen, och de är således på visningen nu!
Trivselfaktor: minus 100!
Orkade inte beklaga mig på twitter eller Facebook, så det fick bli här.
Inte man blir det lättare att hitta någon att dela sitt liv med när man jämt blir nedstämd här...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar