I torsdags var det en person som ringde till mig och frågade vad jag ville med en 18-åring. Hon, för det var en tjej, menade att Carro inte var intresserad av att vara mer än vän med mig. Jag svarade att det kunde hon själv säga till mig. Enligt uppringande tjej hade Carro gett mig klara signaler om att så var fallet men att hon skulle säga till Carro att skicka ett SMS som sa det rakt ut.
Mycket riktigt kom ett sådant SMS en stund senare.
Men bara ett par minuter senare så kom ett meddelande på sociala medier som var irriterat på s.k. "vänner" som snokade i hennes telefon.
Detta fick mig att tvivla på äktheten i SMS'et.
För att vara säker på att Carro själv skulle bekräfta eller förneka SMS'et väntade jag till kvällen innan jag skickade till henne om hur det egentligen låg till.
Det kom...en dementi genom orden "Det var inte jag som skickade!"
Det lättade mitt hjärta oerhört.
Det betydde för mig att Carro inte tagit ställning emot mig än.
Förvisso inte att hon inte öppnat dörren till sitt hjärta för att släppa in mig men hon har inte heller bett mig sluta att knacka på!
Jag vet inte hur ensam jag är där, stående och ber om att få komma in, men jag förnimmer ingen annan där.
Vad jag vet är att Carro har irrat sig in i mitt hjärta och jag har bara plats för en åt gången och det kommer inte in någon annan så länge jag är i hennes hjärtas närhet.
Jag är inte bortskämd med relationer och jag värderar de jag får vara del av högt!
Jag har tålamod med Carro, för hennes kärlek är den högsta vinsten jag kan tänka mig att vinna.
En vinst som kommer kräva min kärlek i retur för att behålla, och jag vill definitivt behålla den om jag får den!
Jag vill inte sätta henne i en beroendeställning till mig, att hon får ett meningsfullt liv är viktigt för oss båda.
Ett förhållande håller bättre om man kommer ifrån varandra fysiskt och får egentid med vänner. Hon är inte helt utan vänner, men om de jag är bekanta med i Malmö skulle vara i hennes smak så skulle det ge henne ett nytt nätverk som hon mycket väl behöver.
Jag vill alltså inte ha henne som en trofé! Jag vill att hon har ett meningsfullt liv där jag får lov att vara den punkt där hon finner absolut trygghet.
Och ja, att komma ända fram till att hon känner sig fullständigt trygg med mig är lång och kan ta lång tid, att hon känner full trygghet med sin egen existens kan ta ännu längre tid men jag är övertygad om att hon kan nå dit.
Jag vill hjälpa henne dit och jag gör det lättast om jag kan vara i hennes liv på heltidsbasis, det vill säga om vi har ett förhållande.
Jag är beredd att betala priset att läka hennes själ om det betyder att jag vinner hennes hjärta!
...nu har jag blivit tillräckligt långrandig och upprepat mig tillräckligt.
Carro, jag älskar dig och vill ha dig.
Jag väntar på dig, jag inser att män inte står högt i kurs hos dig, inte människor över huvud taget!
Men jag vill se dig, lyssna till dig, krama dig! Jag vill mer än så, men inget händer utan ditt godkännande!
Du bestämmer, jag väntar.
/Ingvar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar