Porslinsdockan var nästan precis som jag misstänkte. Hon trodde på allvar att jag skulle backa ur. Hon insåg inte att jag inte skyller henne för vad någon annan utsatt henne för.
Enda jag egentligen önskar är att hon var några år äldre så jag slapp känna mig som en jävla snuskhummer. Men jag måste inse att för kärleken är ålder bara siffror och känslorna det som räknas.
Alla har ett förflutet. Nu vill jag få vara en rejäl del av hennes framtid.
Men, jag fick visst lära mig mer om henne än jag visste innan.
Hon är blyg! Men så? Det är ju jag också i huvudsak.
Nu känns det mest som om det fanns en högre mening att pågen kom till!
Han mor var en övning. Och pågen försäkrade att vi behöll kontakten!
Jag kommer kämpa för att nå igenom till porslinsdockan och vinna hennes hjärta. Hon har mitt i en liten ask, för ingen annan har gjort anspråk på det!
Livet börjar nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar