Jag höll igen. Jag gjorde inte kärleksförklaringar. Var jag för intensiv i min kommunikation med henne? Eller är jag inte hennes typ bara?
Jag vet inte.
Och det är ju inget som man frågar tjejen efteråt om.
Har aldrig hört talas om att någon överräckt ett frågeformulär när det är slut för att få en evaluering av vad som gick fel. Och för den delen. Jag hade ju aldrig ett förhållande....denna gången heller!
Men jag slapp i varje fall tro att det kunde bli något i en och en halv månad.
Nu vet jag inte så noga vart jag ska gå.
Åter ut i limbo med mina känslor och fara runt.
Fast min polare kommer vara nöjd. Han menar att det är allt för svårt att ha ett förhållande med en tjej med förstörd barndom. Det tror jag inte för fem öre på!
Däremot så kan det vara väldigt svårt att få någon ömsesidig respons avseende viljan att ha förhållande.
...eller så är det bara jag.
Att jag inte väcker någon attraktion hos tjejer. Fast det är ju inte sant. Jag har upplevt hångel efter avslutad körning.
Jag kommer inte vara på alldeles gott humör på grund av detta, att inte ha någon att rikta mitt hopp om ett förhållande mot.
Forever alone
...så känns det i varje fall!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar