Ännu ett försök att lämna ensligheten...

Jag saknar tvåsamheten fruktansvärt! Det är något som ligger mig i fatet för att kunna komma ur det i många lägen.
För hur det är så finns det många mysiga tjejer där ute, men jag kommer dem aldrig så nära att de ser mig för den jag är.
Antingen håller jag avstånd och de tror inte jag är intresserade av dem, att jag bara är en trevlig ny bekantskap, eller så är jag alldeles för mycket "på"...och så ryggar de tillbaka och så har jag bränt mina broar till ett förhållande till just den tjejen.

Har nyligen börjat med twitter, och GUD! vad tjejer där finns i den dammen!
Ja, alltså, det finns ju många som jag inte behöver ens försöka mig på att kära ner mig i, hon som fyllde 22 år dagen efter hon gick in i glasburen på Stortorget nu i december kan jag bara tycka är trevlig, hon lever sitt liv i huvudstaden. Men det fanns en tjej där som far riket runt lite mer...men även där skiljer sig nog våra liv lite för mycket. Skulle hon "upptäcka" mig på ett djupare känsloplan så vore det en överraskning!
Nä, då sätter jag nog hellre hoppet till en annan tjej, en som jag faktiskt haft i mina tankars kölvatten i drygt 2 års tid, och som på ett märkligt sätt dök upp igen. Undrar om det finns en högre tanke med detta? Man kan bara hoppas. Hon bor och verkar i mina hemtrakter, alltså inget pendlande, och hon har ett skönt sätt att se på livet. Måtte jag bara spela ut mina kort i rätt ordning den här gången!

För den där sajten happypancake.com har definitivt inte varit bättre än någon annan av de dejting-sajterna för mig...jo, det skulle väl vara att där har tjejerna faktiskt besvarat breven...med "lycka till i livet!"

Nu ska jag sova och se om jag inte kan nästla mig in i Hennes drömmar! ;-)

Frustration & Inkonsekvens

Frustrationen är hög när man blir motarbetad. Ja, det må vara så att jag inte är världens bästa pappa, men när man väl ska få pågen att skärpa sig så har man inget för det.
Så här är det:
Pågen vill inte ha så mycket av en speciell sak på sin tallrik, och jag tar upp, i hans tycke, för mycket på tallriken. Då rämnar världen och pågen flyr köket med gråten i halsen. Regeln är att om har själv tagit upp på tallriken så ska han äta upp det, men nu är det inte han själv som tagit upp!!!
Han får ultimatum att gå och sätta sig och äta, och han behöver inte äta upp det som pappa lagt upp, annars åker vi inte till filmvisningen. Han vägrar fortfarande.
Då kommer farbror, tar bort mat från tallriken och pågen sätter sig och äter.
Men jag menar att dealen är bruten, han gick inte och satte sig utan att mat flyttats från tallriken. Därmed ingen film!
...men farbror inkonsekvent menar att pågen visst det ska få se filmen, och de är således på visningen nu!

Trivselfaktor: minus 100!

Orkade inte beklaga mig på twitter eller Facebook, så det fick bli här.

Inte man blir det lättare att hitta någon att dela sitt liv med när man jämt blir nedstämd här...

Ego-boost deLux!

Life is good!
Inte för att jag mår prima, för efter ha varit för i kroppen en halv vecka, så är jag fortfarande snuvig.
Nä, det beror mer på de två kvinnor som korsat min väg, dels förra fredagen, och dels denna gångna fredag-kvällen.

Förra veckan så blev det, efter avslutad transport, återsittning i bilen och cirka en timmes grovhångel! Hon var initiativtagare vill jag understryka, jag är trots allt professionell...jag stöter inte på mina kunder! Men...hur det var så hade/har hon redan ett lyckligt förhållande, med barn, så det fick stanna vid denna timmes hångel. Otur för mig, för hon var verkligen intensiv och skön att vila ögonen på!

Så ikväll var det dags för den andra skönheten att åka med mig.
Hon skulle en god bit utanför Malmö, så vi tog var sin cigarett innan vi påbörjade resan. Men innan vi körde ut från stan så ville hon ha lite mat i sig så det blev en sväng in om McDonalds där jag också fick något att äta på vägen.
Denna gång blev det inget hångel eller liknande, vi pratade bara. Hon frågade mig lite om mig själv och så, och undrade om inte jag hade någon flickvän...jag fick förklara att det hade jag inte och så att jag "nog inte var något förstahandsval" så så hon till mig att så fick jag verkligen inte tänka, någonsin!, igen. Hon tyckte verkligen inte att jag var något andrahandsval!!! Hon gav mig åtminstone ett "dead give-away" tecken när en tjej är intresserad av en kille...och när jag tänker efter nu så gav hon mig ju själv det till mig...men åter igen så var det väl professionalismen som satte stop för det, eller helt enkelt för att vi pratade på, så jag inte hann reflektera över det förräns nu! Så berättade hon om hur hon hade träffat sin sambo för ca tre år sedan och hur han hade fullständigt gjort bort sig på deras första dejt, men hur det inte spelat någon roll eftersom hon fallit pladask för honom på de första tre sekunderna hon överhuvudtaget hade sett honom, och hur hon nu gladeligen skulle kunna ge sitt liv för honom, ge honom 10 ungar om han så ville (även om hon inte var förtjust i barn)!
Hursomhelst, denna vackra kvinna fann även hon attraktion hos mig, det var väl underförstått, men det stannade vid ett mycket trevligt samtal!

Sammantaget så har dessa två kvinnor gett mig en enorm ego-boost som jag verkligen varit i behov av, och där förra veckans dam gav mig en sensuell genomkörare, så gav mig kvällens dam mig goda råd att inte missa ett givet tecken när någon skulle vara intresserad av mig!

Nu kallar hursomhelst John Blund på mig, kram på er!

Var det något jag sa, eller för att det var jag som sa det?

Frustrerande...öppna käften och du har sagt ett skämt. I varje fall så har jag nyss uppfattats så alldeles nyligen.
Ja, jag är hyfsat kvicktänkt, jag gillar s.k. "wordplay", där man vrider på ett ords betydelse, och visst, jag är säkert också den där språkpolisen som folk kan störa sig tokiga på.
Men det är den personen jag är!
Nä, jag hade inte högt betyg i svenska i grundskolan. Kanske är det av den anledningen jag värnar om att man ska skriva korrekt.
Jodå, jag kan stava fel jag också, det är inte ofta, men det händer. Om jag blir informerad om att det är fel så exploderar jag inte i ilska mot personen som rättar mig.
En text utan kommatecken, citat-tecken, punkter eller stora bokstäver kan bli väldigt svår att läsa så man tar till sig den utan missförstånd och behov av klargöranden från textförfattaren.

Men just den här gången rådfrågades det efter en lämplig destination, och jag föreslog en person som kunde ha god kunskap i ämnet....då skämtade jag tydligen igen!

Jag kan vara allvarlig också, och mitt förslag att fråga den tredje personen var seriöst!

Ska kanske skära ner på väntjänsterna...

Dissad med värdighet!

Blev besvarad av tjejen som jag började känna djupare känslor för.
Jag antar att hon funderade genom det ganska ordentligt för hon tog några timmar på sig innan hon svarade, högaktar henne för det! (vilket samtidigt bränner lite extra i hjärtat, eftersom det faktiskt visar vilken äkta person hon är!)

Jag får helt enkelt söka vidare efter "den där flickan i en Cole Porter-sång"!

Decimerad "stripe'ning"! :/

Blir så less...loggan på förardörren har försvunnit!
Frågan är bara om det är någon som tycker de var roliga (eller tyckte de behövde en magnetmatta) och flyttat den till ett annat fordon, eller om jag (vilket jag måste tvivla på) har tappat den under körning. ...den har ju ändå suttit på dörren i ett par dagar.
Dyker den inte upp ikväll på ett mirakulöst sätt lär jag redigera mattan på huven så den passar till dörren istället.

*Suck!*

Uppdatering:
Får nog anta att den blåst av p.g.a. kylan som gjort mattan stel, tittade på passagerare-sidans magnet och den slöt inte hundra tätt...blir till att hålla mig till huv- & backluckemagneterna, då de inte fryser, respektive utsätts för vind, på samma sätt.
Får lägga ny beställning på dekaler längre fram och låta de bli klistrade direkt på bilen istället, även om det var just det jag ville undvika!

Tankarna väcker starkare känslor!

Det finns en tjej som, ju mer jag sitter och tänker på det, jag känner mer för än de andra som finns inom min radar. Mitt största dilemma är att jag känner mig så osäker på om jag ens är en så stor personlighet att jag ger utslag på hennes radar.
Jag har vid ett tillfälle tillskrivit henne, men det har förblivit obesvarat, kanske för att jag just 'faller utanför hennes radar'.
Kanske jag behöver skriva till henne på nytt, eftersom jag faktiskt har kommit i en ny fas av mitt tyckte om henne!

Det är nog allt en slags spirande kärlek som jag känner, åtminstone vill jag intala mig det, och det gäller att lyckas framföra det på ett sätt som tränger igenom till henne på ett ärligt och uppriktigt sätt.

Grejen är att hon har ett, som mig synes, rikt socialt liv vilket jag inte på något sätt vill beröva henne, samtidigt som jag känner att hon berättat om en stark saknad av en famn att gå till vid behov.
Jag önskar att jag skulle kunna ge henne den famnen, att vara där precis när hon kallar!

Fuck it...jag tror jag har fått henne på huvudet...

Opportunity arised....

Igen-bekade bihålor...ska man försöka att låta bli att köpa cigg när paketet är tomt??! ...kan ju alltid göra ett försök!

Slut-spelar, och kopplingen som inte längre fanns...

Har kommit till vägs ände med Mafia Wars på Facebook!
Den sista svåra "plaketten", eller vad man ska kalla det, har uppnåtts, och jag håller på att decimera mina facebook-kontakter så jag inte har så många.
En process som kommer ta några veckor antar jag, eftersom jag vill se till att jag inte lämnar något ogjort.
De ska tas bort från vänlista, stänga av deras news-feed, säga upp bekantskapen och inte minst bryta kopplingen i spelet! Har väl totalt sett runt 300 personer som ska bort när allt är klart!
Vissa kan komma att dröja sig kvar p.g.a. andra anledningar, det har redan skett med ett par personer!

Men på det stora hela gör jag mig av med större delen av mina FB-vänner! De som blir kvar är de som jag vill ha kvar!


För snart 14 dagar sedan gav tryckplattan till kopplingen upp...kunde inte kommit vid mycket olämpligare tidpunkt...och inte hjälpte det att man har försäkring för bilen hade hunnit rulla för långt för det...det hade den förresten redan när jag köpte bilen....nå, nu är det ju inte bara för det jag har försäkringen....men reparationskostnaden var liksom inte det jag behövde bli belastad med just nu.

Jag hade räknat med att kunna ha någon slags "nypremiär" för mitt företag, en helt ny logotyp som skulle sitta på bilen, bara någon vecka senare, och så kom detta!
Nå, nu har jag förhoppningsvis fått säkrat det ekonomiska för reparationen, så nu ska verkstadstid bokas imorgon, förhoppningsvis med kort kötid så jag kan komma igång i den nya "kostymen"...upp-stripe'ad (på magnetskyltar) i den nya logotypen, inte länge så extremt anonym och lite bättre attraherande för kunder att välja att åka med.

/Ingvar

Erkänn! Ni finns ju!

Det verkar som om det plötsligt finns fysiska personer som faktiskt läser min blogg.
Eller som en vän uttryckte det: "Har du en blogg? Hit med en länk!"
varpå jag faktiskt fick säga till vännen att länken funnits tillgänglig ett tag, för den som velat se den! (nå, det sista skrev jag inte, men ändå!)
Jag är ganska avundsjuk på en del, inte för jag missunnar dem det de har, mer att jag inte når det! Men det är väl mycket mitt eget fel, eller hur man ska se det. Jag är väl ganska blåögd, mer än bara rent fysiskt vill säga!
Visst, det har säkert med min något haltande sociala kompetens att göra med, att jag har svårt att "sälja in mig".
Nä, usch...fortsätter jag skriva så blir det bara en förlängning av förra blogg-posten...
Faaaan...varför ska jag vara så förbenat unik/egen, men på ett sätt som gör mig tråkig och rent mentalt osynlig? Beige om man säger...
Var är då den tjejen som skulle vilja ta mig för den jag ändå är, med fel och brister?
Om jag är desperat?
Kalla det vad du själv vill, men det är inte lätt. Vi säger så här:
Ja, jag vill ha någon att krypa tätt intill och mysa med, definitivt!
Men jag vill ha hela paketet...att hon vill med! Och i det paketet ingår småtting(ar)! Och eftersom jag inte hymlar med det så står jag där..utan någon att mysa med.

Hur jag blev den jag är, och de slaka linorna man ska gå!

Jag var väl inte den populära i skolan...jag bodde inte i tätorten och hade därmed inte några direkta lek-kamrater, den första kontakten jag vet jag hade med jämnåriga var i förskolan, året innan jag började ettan. De som var i min förskoleklass var också de som blev mina klasskamrater. När vi började trean så började vi på en större skola. Då började också den fas i mitt liv som hämmade min möjlighet att "vara som alla andra". Rödhårig och med ett tilltalsnamn som Selma Lagerlöf använde till en gåskarl... Inte konstigt om man höll sig för sig själv!
Därvidlag så var man inte bjuden på allt för många fester, och inte hade man lust att åka till discon när man kommit så långt i livet.
Visst blev man kär i klasskamrater genom skoltiden, men aldrig så att man lyckades nå fram till dem och/eller finna besvarade känslor.
Gymnasiet gick jag på annan ort och blev väl den befrielse som man längtat efter, dock så dröjde sig instinkten att hålla sig för sig själv kvar till den grad att jag inte försökte, eller sökte, bli med flickvän.
Det dröjde länge innan jag hittade en tjej som faktiskt tog sig till mig.
Men eftersom jag var helt (!) oerfaren så presterade jag inte, och på något sätt rann det ut i sanden kanske just för min känsla av otillräcklighet.
Första gången som jag fick till det 'rätt' var ett "barmhärtighets-knull" a.k.a. One-Night-Stand! Trots att jag lämnade en lapp till henne innan jag gick så hörde jag aldrig av henne igen...
Tiden gick och Lunarstorm kom...en tjej som angett "Har ej träffats...än!" (standardfrasen om man inte fyllt i raden var "Har inte skrivit något") fångade min nyfikenhet, ingen bild fanns på henne...mycket hemlighetsfullt!
Vi stämde träff, och om jag inte minns fel blev den förskjuten en helg framåt i tiden!
Hur som helst, vi umgicks hela kvällen och efter kört henne hem fick jag följa med upp på villkor att jag inte tittade ut i köket!
Det blev cirka 7 år tillsammans, inkluderat ett kortare uppehåll.
Under den tiden så var jag aldrig otrogen mot henne! Jag hade sex med en gemensam väninna vid ett tillfälle, det hade jag, men det var under uppehållet som hon hade proklamerat att vi skulle ha. Det var förövrigt hos samma väninna som hon senare bad mig att vi skulle bli tillsammans igen! ....och att jag hade haft sex med väninnan fick hon reda på senare! ....trots allt, vi hade inget förhållande vid den tidpunkten! Att det blev gång uppför altargången var troligen på grund av pågen...vi trodde väl båda att denne lille parvel skulle vara kittet som löste de skärmytslingar vi haft tidigare, men tyvärr så blev det inte så. Romantiken falnade bort, jag hade plikttroget sex med henne när hon ville ha..så gott jag orkade efter jobbet! Själv hade jag gärna haft sex på morgonen, men det hade jag fått reda på att det ville absolut inte hon eftersom hon inte mådde bra på morgnarna...så istället för att ens försöka, så struntade man i det.... men troligen märktes min brist på engagemang av, för (och detta erkände hon själv) hon hade legat med andra! Hur det nu var så begärde hon skilsmässa, och då jag inte heller hade några förhoppningar om att vi skulle kunna nytända igen gick med på det. Redan samma kväll lade vi oss att sova i skilda sovrum!
Eftersom vi var överens om att det bästa för pågen var att han bodde hos mamma, och att det var bäst för alla parter att hon bodde kvar, så fick vi skrivit över lägenheten på henne!
Just vid denna tid passade en tvivelaktig figur med "släkt-förhållande" till mitt barns mor upp, han sådde split mellan oss och drog med mig ut till ny bostad...med sig hade han tagit den bil som varit min och mitt ex. Den hade han bytt mot en mindre bil, men stod kvar som ägare till den mindre, och när han lämnade tog han med sig båda bilarna! Nå, det fick sin lösning, och är en annan historia, jag är bara så glad att det inte var jag som stod på kontraktet för huset vi hyrde...
När jag var trött på att vara den som skulle betala allt så dröjde det nämligen inte länge förrän avflyttning skulle ske! Jag var redan avflyttad med allt mitt i en enda transport! ....hem till min barndoms adress!
Vad har man haft efter det?:
Ett distansförhållande som inte gick bra...jo förresten, det  var bra tills vi skilts åt efter att hon och hennes väninna åkt ifrån mig efter några sommarveckor för att studera i Irland, jag hörde tydligen inte av mig i den omfattningen som hon behövde, och när jag hälsade på hos henne en vecka för att fira hennes födelsedag så var det försent...hon hade redan träffat en annan, en Irländare som hon idag är gift med!
Efter det så har det varit en öken med enbart två 'oaser som passerats'...den första 'oasen' kom väldigt överraskande, men ack så välkommen...eftersom min ödmjukhet håller mig ifrån att vara offensiv, och med hänsyn till att hon kan ha ett annat liv som hon trivs med så har jag inte forcerat mig på henne eller sökt upp henne på annat sätt än att ha gjort en vänförfrågan på Facebook, en förfrågan jag numera dragit tillbaka.
Den andra 'oasen' var också en händelse som väl inte var planerad, men som var av bekvämare natur. En säng är trots allt skönare än baksätet på en bil mitt i stan!!!
Den blev ändå inte till något förhållande eftersom hon inte ville hindra mig i min önskan att ge min påg småsyskon, något som hon fysiskt inte längre var kapabel till att uppfylla!
Nåväl, utlämnande, ja, men så har jag inget att dölja!

Det har lärt mig uppskatta den kärlek jag kan få, tycker jag om någon försöker jag uttrycka det så gott jag kan utan att göra henne obekväm, det blir svårare när hon har väninnor som jag också skulle kunna hoppas på att de skulle kunna komma att tycka om mig mer än på ren vänskapsnivå, för skulle jag riktat försök mot en av dem, så skulle de andra kunna känna sig som andrahandsval...och då skulle jag kanske ha sumpat det över huvud taget....om jag nu alls ger dem varma känslor på något sätt!
Jag hyser förhoppningar om  många, men går på en slak lina. Jag vill gärna nå till andra änden, men vet inte hur lång linan är innan jag kommer fram till plattformen "Förhållande"...om jag springer för fort så är jag nästan dömd att trilla, men då beror det i stort sett alltid för att jag så himla gärna vill till den plattformen, för att hon som finns där för att möta mig verkar så........underbar!
Så man snubblar, trillar dit, "crash and burn"....
Man får känna efter så inget är brutet, borsta av dammet ifrån fallet, resa sig upp igen och hitta nästa slaka lina man ska vandra ut på och bara hoppas på att man klarar av att nå fram denna gången, att man skyndar tillräckligt långsamt.
...men känner du att du vill spänna upp linan som går till dig så sänd mig ett privat meddelande på Facebook!

Oväntat...

Fick ett positivt oväntat samtal med en chaufför från Taxi Skåne. Han hade läst min skylt i bakrutan och ville bara säga att han tyckte den var väldigt bra! ...och att han ansåg mitt jämförpris var helt okej och inte som andra friåkares.
Sådana samtal gör att man känner att det man gör är rätt! :-)

Svårt att kuska taxi som oberoende!

Mindre än en vecka, närmre bestämt på fredag, tills att min möjlighet att jobba ihop pengar blir begränsad...mycket begränsad...under två veckors tid. Under den tiden, d.v.s. under den 3-4 dagar ska jag försöka skrapa ihop pengar så jag kan hålla mig över vattenytan. Minst sagt en utmaning!

Det blir inte lättare av att det är sommar. Folk har semester och därmed betydligt färre som åker affärsresor med flyget. Så att hitta en tur ut på Sturup är i det närmsta omöjligt.
Och turer inom stan är lika svårflörtat. Man ska ju ha fastpris...ursäkta men jag är inte en anropsstyrd servicelinje. Taxi har taxameter av en anledning: För att den ska användas!
Men på helgen när det inte är något bolag som kör fastpriser borde det gå bättre väl? ...inte då, det är ytterst få som tittar på jämförpriserna, de tittar efter om det i första hand är ett bolag de åkt med förut, och i andra hand efter om det hör till en sammanslutning...eller åtminstone framstår som det!
Skulle det inte finnas tecken på att bilen hör till en sammanslutning så är det, i deras tankar, säkert en 'strykare' som tar hutlöst betalt för även den kortaste sträckan!
Jag vill inte förneka att de finns, dessa 'strykarna', men de flesta av dem har dragit på sig 'fåra-kläder', d.v.s. att man ska uppfatta dem som tillhörande en seriös beställningscentral, så att folk ska tro att "här är det ingen risk för att bli lurad till att betala överpris!".

Det är de få gånger som jag står helt själv vid en taxistolpe, eller där kunderna faktiskt tittar på prisinformationen och gör en värdering av den att de inte kommer att bli lurade av sina surt förvärvade slantar, som jag får kunder.
För, nä, jag har inget klistrat på bilen som utger den för att höra till någon sammanslutning. Jag har bara prisinformationen och min taxilampa på taket (där det står "TAXI" framåt samt "FREMDIS" bakåt, inte ens ett telefonnummer på utsidan!)
Dock så har jag kommit fram till att jag måste nog "tagga" taxin med ett namn, och jag har väl kommit på hur det ska se ut, utan att för den skull efterapa någon annan taxi.
Så jag ska bara komma till skott att förverkliga utsmyckningen av bilen...
Anser själv att det kommer se bra ut, frågan som kvarstår är om det kommer ha någon effekt.
Hoppas det i varje fall!

Här vänder vi uppgivenhet till framtidstro under tiden vi skriver!!!

Är så förbaskat trött på det mesta nu.
Jag är finansiellt ett vrak f.n.

Jag har tappat tron på det mesta, och är nära nog apatisk här.
Det nästan enda jag orkar göra är att ligga på min säng och halvhjärtat spela det nästan enda spel jag verkligen spelar på Fejjan...Mafia Wars!
...och så håller jag på att beta mig genom en blogg tillhörande en person som jag inte kan påstå att jag kände till tidigare, hade någon sagt mig denna personens namn till mig tidigare så hade jag sagt:
- Jaha....vem f-n é det???
...men något har gripit tag hos mig gällande denna persons kamp.
Ok...det är jobbigt att hålla personen genusfri...det är en tjej! Så, nu blir det inte mer ledtrådar.
Kom i kontakt med henne genom en random-invite på Wordfeud...
Jag kan dock säga att jag ska vara extremt glad om vi någonsin kommer mötas i verkliga livet, att jag skulle ha en chans att få ihop det med henne är så liten så att det är löjligt att räkna ut oddsen. Jag är inte en skrytmåns om vilka jag känner (på sin höjd vilka jag varit förare åt...i efterhand) och det är därför jag inte nämner henne vid namn. Vi har en väldigt lös "Wordfeud"-relation, det är allt!

(Nu kom min bror just hem och nu har läget plötsligt förändrats till ett annat läge)

Jag hade tänkt spy galla över dumsnålheten...min bror (återigen så tacksam över honom), som jag utan hade varit i ett rejält bistert läge fortfarande, letade upp en turbo på nätet, men det har nu gått c:a 1½ vecka utan att den synts till, så han gick till det näst billigaste där de är helt nya och bara ~500kr dyrare...detta utan att jag visste att han gjort det tidigare idag när jag tyckte han skulle fråga var den internet-hittade turbon tog vägen. "De kan stoppa upp den turbon i de mörka regionerna" var ungefär det han sa...innan han körde till sitt jobb. Så jag visste fortfarande inte när jag började skriva detta inlägg att han redan monterat den nya turbon på bilen. Det fick jag reda på alldeles nyss! Det är bara några enstaka packningar och O-ringar som ska ordnas innan bilen är helt driftsklar igen.

Plötsligt så har man då alltså gått från deprimerad över alltings jävlighet och trött på tillvaron på det stora hela, till att faktiskt återfå kraften till att orka prestera något igen. ...brorsan sa det ikväll nämligen: "Det är bara några vattenslangar som ska på plats och O-ringar som saknas".
Det rimliga är att han monterat den idag på sin långlunch, för när jag tittade i motor-rummet igår var där ingen turbo!

Jag är ändå inte "home-free"...jag har en obetald räkning som ligger och blir gammal samtidigt som bank-kontot skriker efter en rejäl påfyllning!

Men ljuset i mörkret har tänts, jag kan fortfarande resa mig från denna dybotten som turbohaveriet inneburit.
Dags att ta grepp om livet!

....jo, just det...Jag väntar fortfarande, efter 3 veckor, på att få tillbaka avtalet från flygplatsen och därmed få rätt att köa med de andra taxibilarna innanför taxi-bommen....Blir vansinnig på det, har någon tagit det så det inte kommit flygplatsens parkeringsbolag tillhanda???? Finner inte ord för det!

Helgen som försvann....

Helgen med pågen blev kort...vädret var kylslaget och han kunde inte vara ute och leka mer än någon kort stund innan han frös, och kontentan blev, i kombination att farbror och farfar inte var hemma, att det blev alldeles för tråkigt för honom. ...Han ville hem till mamma!

Jag trodde att jag ett tag slagit tankarna ur hågen på honom, men snart kom de tillbaka; det var för tråkigt hos pappa!

Nå, eftersom det var lördag så tyckte jag att det inte skulle spillas någon arbetstid om pågen ändå avsåg att åka hem till mamma! 

Skjuts upp till Eslöv, och spendera lite konversationstid med hans mor (jo, det blev tråkigt för honom hemma hos mamma också!) och när sedan pågens mor började tänka på kudden (pågen hade redan gått och lagt sig) så begav jag mig ut i natten för att söka körningar....

Eslöv föreföll mig dött...inget att hänga kvar och ödsla tid på....så jag begav mig söderut mot Malmö för att försöka ställa upp lite inkomster till firman!

...därav blev intet!

Infarten till City började höljas i dimrök....från mitt avgasrör!!!

Då jag fattade misstankar mot brist på olja i motorn så blev det hålla till vänster tills Statoil Midhem fanns framför bilen, inhandla en dyr liter olja, och sedan påfyllning av nyinköpta oljan.

Tänkte att sådär, - nu har vi fixat det!

...men nästa tvära sväng i hyfsad fart gav återigen ett nytt dimmoln av rök, och jag tänkte att - Detta funkar inte, bättre köra hem och få en översyn av problemet än att förpesta luften och eventuellt sitta med en skuren motor mitt i stan!

Det blev helt enkelt inget av lördagskvällen!

Söndagen teg jag, eftersom jag inte ville få någon harang av sena råd från min bror, men igår var jag väl s.a.s. nödgad att bryta tystnaden. 

Han tog sig en snabb titt, och sa till mig att inhandla olja nog för ett oljebyte, ett oljefilter och ett luftfilter till bilen. 

Idag så har det blivit ordnat, men då han inte var riktigt nöjd med topp-varvet på motorn efteråt så tog ha sig en titt på tändstiften också, och sa till mig att skaffa nya av dem med. 

De är inhandlade de med och där är vi i detta nu!

Som en blixt från klar himmel!!!

Tror nästan jag får dån-dimpen...Ikväll (torsdag) ringde min gamla "fru Chef" upp mig och frågade mig om jag hade möjlighet att köra för dem i helgen. Naturligtvis var jag tvungen att avböja, eftersom jag har min påg hos mig då. Följdfrågan blev om jag kanske kunde köra några timmar på förmiddagen imorgon fredag innan jag skulle hämta honom. Tyvärr inte det heller, (dels har kört till tjugo i ett ikväll, men även) eftersom jag har ett par ärenden att sköta före det!

....Bara några minuter senare ringer hon igen!

Nu tillfrågas jag om jag inte hade lust att bli under-entreprenör för dem...alltså deras egen firma, de behövde visst stärka upp med fordon på färdtjänsten! Jag blev minst sagt överrumplad av förfrågan, och bad att få tänka på saken. Hur som helst så var jag välkommen att höra av mig om jag ville köra för dem, om det var som chaufför eller som under-entreprenör blev jag inte riktigt klar över, men välkommen att höra av mig var jag i varje fall!

Men jag får nog säga att det var nog ändå bra att jag inte kastade mig in i att köra färdtjänst som under-entreprenör! Jag har liksom ännu inte råd att ligga ute med pengar för bränsle i 1-2 månader innan ersättning för transporterna kommer in, det är illa nog att jag måste tanka några liter då och då för att inte gå på minus på kontot....läget hade varit betydligt bättre om inte November 2011 hade bringat mig ett nödvändigt fordonsbyte..

Så förstå att jag blev ställd när man förfrågad att bli under-entreprenör av sin gamla arbetsgivare...då skar de ändå ner på sin verksamhet relativt nyligen och borde ha en del chaufförer att fråga, och jag var enligt uppgift inte den som drog in de bättre timpengarna, åtminstone inte på bilarna som rullade som "taxibilar". På färdtjänst-fordonen gick det betydligt bättre! :-)

Till saken ska väl också läggas att om jag nu skulle ha gått med på ett under-entreprenörskap, så skulle det med all sannolikhet innebära att jag skulle behöva installera det logistiksystem som (inkluderande en taxameter) är det, som jag sedan jag först kom i kontakt med det, mest av allt ogillar av alla system jag varit i kontakt med i en taxi! ...kan alldrig tänka mig att jag skulle utrustas med en SamCom, och att de skulle utvecklat en Android-version av SamCom'en har jag inte hört talas om...

Hur som helst:
Att jag skulle behöva köra och få monterat en ny taxameter är överhängande, om jag hade gått med på att köra färdtjänst för dem, och: HALLÅ?? Jag har inte ens betalt den senaste installationen än! Hade jag haft gjort det redan så hade jag inte bytt maskin ändå, den jag har är alldeles utmärkt! Den gör sitt jobb!

...och förresten, när skulle jag ha orken att köra vanlig taxi? Sätta mig i rävsaxen att inte synas därute när jag precis har fixat till förbeställnings-funktionen i Taxi-appen jag har....och Sturups-avtalet som nästan är sjösatt!?!

Nä...jag kör mitt race! Jag får gräva i bottnen av plånboken ett tag, men trots allt, jag har nöjda kunder så här långt, och om ett par år kanske jag kan pynta cash för en bil direkt från bilhallen så jag kan ansluta mig till en större växel, men tills dess så är jag min egen helt och hållet!

Vem vet, kanske det slutar med att jag sitter som ägare till Malmö's mest föredragna taxi-växel istället!

...man kan ju alltid drömma!!! :-)

Nu ska jag vara lite social på Facebook innan jag sluter ögonen och tar tag i helgen med min son!

...han ska förresten få träffa sin "idol" Blixten McQueen på lördag har jag tänkt mig! :-D

Den ekonomiska sitsen blev just mindre trång!

Fick ett samtal från Länsförsäkringar idag....
Tydligen så är de inte intresserade av taxi-företag som kunder....
Det enda de erbjuder på den fronten är trafikförsäkringen!

Så det blir till att söka upp ett annat försäkringsbolag för helförsäkring av bilen!
Ska man se det ljusa i eländet är det det att jag förhoppningsvis klarar betala den andra räkningen som jag behöver få ihop pengar till...taxameter-installationen! :-)

Men nu ska jag inte sitta här längre, jag behöver komma ut och tjäna ihop pengar!
....och inom snar framtid slipper jag köra tom ifrån Sturup...avtalet är undertecknat idag och ska lämnas in för motpartens underskrift... Sedan så kan vi köra innanför bommen och få retur-körningar! Det kommer också hjälpa till att få bättre ekonomi på verksamheten!

Då ska vi snart finnas för förbeställningar!

Sådär... Nu ska vi se om vi inte skulle kunna klara av att få några fler körningar när kunder ska kunna förbeställa mig också, även om jag inte är ledig för stunden...förhoppningsvis...
Man kan ju hoppas att de inser begränsningen man har som ensam...
Nå, vi får se hur det utvecklar sig.... :-)

I startblocken....igen!

Äntligen så kan jag gå ner i startblocken....Det saknas bara en sväng in till Svensk Bilprovning imorgon, så kommer jag kunna börja köra igen. Bil införskaffad, taxameter monterad, och motivationen är på topp.

Nu ska jag bara läsa på om betalterminalen också... och plocka fram min Brobizz... och, naturligtvis, sätta på prisinformationen på bilen.

Naturligtvis måste jag anmäla bilen till yrkestrafikregistret.... :-)

Sedan tar det bara ett par dagar innan de gula skyltarna kommer...men de är inget krav för att köra yrkesmässigt med den, så länge den är inskriver i YTR...!

Men nu ska jag hämta min kamera som kom tillbaka från service idag!

Ciao! ...som de säger i Italien! :-)

Jag vill ut och jobba snart!!

Nu har det varit väldigt länge sedan jag skrev.
Min taxibil har inte blivit ihopsatt än.
Jag hjälpte till att få ut instrumentpanelen som blivit obrukbar p.g.a. den utlösta passagerar-airbagen.
 ..men när vi, min bror och jag, åkte upp till Kristianstad för att skaffa ny vindruta...och jag strax efter vi fått loss den efter mycket slit, så orsakar jag en spricka mitt i vindrutan. Som tur var var det innan kassan så det var bara att lägga tillbaka den men ändå j-vligt irriterande efter ett långt slitgöra.
Efter det så fick jag beskedet att jag fick säga till när något mer skulle göras på bilen.

Så nu står den som den gör...i en kall lokal utan uppvärmningsmöjligheter, utan ratt och demonterad front och huv (vilka inte finns utbyten till....)
Höger balk har utsatts för ett krockvåld som kortat den med c:a 5 cm och vad jag förstår så har inte brorsan en realistisk plan för att åtgärda detta.

Nå...jag har väl gett upp hoppet om att kunna få ut den bilen som taxi inom en rimlig tid, så nu tittar jag efter en prisvärd ersättare...sista lönen från min tidigare arbetsgivare kommer att i stort vikas till detta. ...så jag kan komma ut på Malmös gator igen och återuppta min verksamhet och tjäna mitt levebröd.