Det är ju en farlig tur att jag inte har en läsekrets av min blogg, för så länge sen som jag la upp något här så hade jag blivit av med den vid det här laget.
Ska vi dra det kort...ska försöka i varje fall.
● Kärlek har varit obefintlig. Visst finns det tjejer jag attraheras av i mina sociala kretsar, men ingen som uttrycker något intresse för mig. Då blir det svårt för mig att göra något, för då känner jag att jag kränker deras sfär.
● Ekonomiskt så har jag guppat på ytan, ibland känts som jag varit under den men hittills lyckats få luft i slutänden. Det är bara de sista veckorna som det har lyft en aning. Men hur länge det flytet håller i sig vet ingen. Men kanske förbättringar är på intåg, det återstår att se.
● Pågen...han har hans mor fått egen vårdnad om ganska nyligen. Det var väl bäst i nuläget. Enda jag kan känna oro över är att hans mor börjat visa upp bruna åsikter rent politiskt.
Själv har jag växt upp i ett hem med en far som var Centerpartistisk fritidspolitiker på kommunal nivå, och har själv gått till att hålla på vänsterpartiet.
● Övriga familjen, far lever än men skrämdes verkligen förra fredagen när han skulle till dialys. Svag som tusan i benen och darrade in i taxin. Det blev en vecka kvar på sjukhuset, men när han kommit hem i fredags så sa han till mig att det var förmodligen självförvållat, han hade överdoserat sina morfintabletter! *puh*
● På gården har det sista av byggnaderna reducerats i omfattning och fått nytt tak. Det har åter blivit möjligt att montera upp billyften som brorsan har...nå, han håller på att montera den...tror jag.
Det känns i varje fall som att jag står i ett vägskäl i livet och vägen framför mig är jämnare och bättre belyst.
Jag ser med viss tillförsikt på framtiden!
Kramar!
