Hon skrev i går kväll att hon tänkte gå ut...
Yey! var mitt svar.
Men själv hade jag inte möjlighet att möta upp henne förrän vid halv tre - tre.
Det vill säga för en dryg timme sedan.
Jag satt i mellersta Skåne och skulle köra hem folk från Granbacken vid ettiden.
Drygt en kvart sena kom vi därifrån och sedan så skulle de till på köpet köras hem var och en till sitt!!! (Då hade jag kört upp dem tidigare från en adress tidigare på kvällen!)
Så när jag gjort mig iordning för att mötas upp så var klockan tre!
Men då var det tyvärr för sent, hon hade tydligen stängt av sin telefon och gått och lagt sig.
Jag hade då gett mig tusan på att inte missa nästa chans att träffas igen och försöka lära känna varandra lite mer.
Det gick rakt i stöpet.
Kan inte skylla på någon.
Jag kunde inte veta att hon skulle samlat ork till att gå ut i kväll.
Knappast brorsan heller när han frågade mig om jag kunde köra turen.
Enda jag kan hoppas på är att jag faktiskt inte sumpar nästa chans, för jag vet inte ens om jag får en chans till!
Jag hoppas verkligen att jag får fler chanser, för jag vill verkligen att hon ska få lära känna mig, se mig och tycka om mig för den jag är.
Jag vill att hon ska vilja bli gammal i mitt sällskap.
Nu ska jag lägga mig för att sova ensam åter igen, något jag hoppas slippa inom en överskådlig framtid.
