Facebook

fredag 8 januari 2016

Vill bara dra....

OK.


Funderar allvarligt på att samla mitt pick och pack för att slå skruva ner stödbenen på husvagnen någonstans där jag kan börja på en ny kula.

Där jag slipper stöta på folk som har blivit matade med andras åsikter om mig, utan är intresserade av att bilda sig sin egen uppfattning om mig.
Det enda jag behöver är egentligen bara tre saker:
  • Parkeringsutrymme för min husvagn och min taxibil
  • El till nämnda husvagn
  • Sist men inte minst en lagom stor tätort med en aning underskott på taxibilar (och tankställe för fordonsgas). 
Gärna med någon söt tös som kunnat bli kär i mig också...det hade varit grädde på moset!

Det kan vara var tusan det vill i Sverige, för min pågs mamma har fattat beslutet att jag inte ska få kontakta min son igen.
Ja, jag har inte varit särdeles regelbunden i mina kontakter med honom, men jag har ju ändå ringt honom när jag kommit ihåg att göra det.
Men nä, för att han inte ska bli ledsen över att jag ringer oregelbundet så anser hon att jag inte bör ha kontakt med honom över huvud taget.

Men det känns ibland som det varit hennes 'Grand Master Plan' hela tiden.
Få mig att utan protester hoppa ut ur fågelholken och alienera mig.
Och för att inte tappa sympatier sträcka ut ett lillfinger, hugga mig i ryggen och alienera mig igen.

Jag säger inte att hon inte är en bra mamma till honom, det har jag aldrig gjort.
Det jag kan känna oro för är att hon ska ge honom sina främlingsfientliga åsikter.

Nåväl...flytten får vänta några månader, just nu vet jag bara att jag måste få ihop till de fasta löpande kostnaderna som är i antågande: det är ta mig tusan inte gratis att vara taxiföretagare.
Jag har försökt komma fram till den årliga totalsumman för de fasta, oundvikliga kostnaderna jag har för närvarande och det rör sig om drygt 50 tusen kronor.
Och då har inte jag inte tagit med något annat rörligt såsom bränsle som krävs för att få in pengarna till de fasta kostnaderna!

Så nä, någon jäkla räkmacka är det ta mig tusan inte att vara egenföretagare i en bransch där igenkänningsfaktorn har blivit ett av de viktigaste sätten att bli betrodd att sälja sina tjänster (och allt på grund av en portion människor som skott sig på turister och affärsresenärers okunskap om att läsa en prisinformationsdekal.

Nä, nu är jag så fruktansvärt trött att jag nästan somnar.

Ska lägga mig och dela en flaska rött med bara mig själv, sedan jaga ett nytt armbandsur till mig.
Ska försöka somna till MI:Rouge nation.