Julen var slut klockan två!...

Klockan 14:00 tog julen slut för mig.
Då lämnade jag pågen till en väntade mamma för att de skulle vidare till deras julfirande. Hemma var alla andra redan spridda på annat håll, så allt som återstod var att slå igång taxametern och bege sig ner i stan för att se om det fanns folk som behövde åka någonstans. Har haft två turer. Den första från Stortorget till ett vandrarhem, den fick jag vänta ett tag på för att få. Den andra turen kom jag helt perfekt till, gled runt och beslöt mig för att ställa mig vid Triangelns södra uppgång och hann inte mer än stanna så fick jag kunder som skulle till vänner/släkt i Malmö.

Men nu verkar det som om jag inte får mer förrän jag ska köra de två föreställningar som min bror har tagit upp åt mig. Får väl vara tacksam för det, kassan behövde dem!

Nu närmar sig alltså tiden för mina två beställda körningar. Kommer köra hem efter de är utförda. Ensamheten blir förhoppningsvis lättare att bära om jag dövar hjärnan med TV-tittande.

Ni får ha en god jul på ert håll...för mig har den som sagt redan avslutats!

Julen runt knuten!

Känner bara att det här med jul är ett enda stort skämt.

Visst, jag kan hoppas på ett par klappar från nära, men att inte ha någon speciell att ge något speciellt till känns det så jävla off!
Jag är inte suicid, men det börjar bli ganska drygt att knappt 12 m^2 egen yta att dra sig tillbaka på, med ~20 km till utelivet där kontakt med andra finns.
Det hade säkert gått att vika någon kväll i månaden för utgång om man bott i stan, men inte nu. Om man nu skulle hitta någon som velat följa med hem...långt utanför stan och ett litet rum i ett hus där min far bor rakt under mig och min bror i andra änden av ovanvåningen vid trappa och toalett.
Det gör sig inte!

Nä, jag orkar inte utveckla det mer nu.
Hade det bara varit jag så hade jag nog jagat ihop till en liten husvagn och bosatt mig i den någonstans i Sverige där jag kunnat tjäna bättre och komma ut då och då. Men jag har min påg varannan helg.

Hans mamma har flaggat för att han ska bo halvtid hos mig inom en framtid...vet faktiskt inte hur jag skulle fixa det, inte nu när jag kuskar frilans som jag gör.

Nu drar det i ögonlocken...dag att sova för mig!

Depp!

Vill bara klargöra en sak för ordningens skull: Jag har inte någon jag är förälskad i för närvarande, det är som bäst en önskan om att få bli sedd och älskad av några personer, "först till kvarn" hade fått min odelade kärlek ganska omgående tillbaka!

Nu går jag istället omkring och är allmänt deppig. Förhoppningsvis så är det inget som läcker över på de få kunder som korsar min väg när de åker med mig.

Men jag vill få slut på den här jävla tillvaron. Jag känner mig inte hel som person om jag ska fortsätta så här. Jag vill så väldigt mycket ha någon att dela min tillvaro med. Någon som vill dela sin tillvaro med mig. Och jo, det känns som ett villkor: Hon ska vilja ha barn tillsammans med mig!

Punkt!

Hon tar upp mer och mer hjärterum!

Detta är illa.
Hur jag än vill förneka det så är det ändå en tjej som kryper allt längre in i mitt hjärta, tränger sig in och gör anspråk på min uppmärksamhet.
Eller, ja alltså, jag inser mer och mer att hon är den som jag dras till mest.
Men problemet är att jag inte har en susning vad hon har för känslor för mig...om hon alls är intresserad av mig.
Och fråga henne vet jag inte heller om jag bör göra.
Ja. Jag själv får låten "Vara vänner" med Jakob Hellman i huvudet när jag tänker på det. Men så långt har vi inte kommit.
Men med mitt kassa självförtroende och med min sociala status så vågar jag inte ta något annat steg än att berätta det här, och då utan att säga mer om vem hon är.

Jag får helt enkelt bida min tid och se hur det utvecklar sig. Om det är menat att ske så hoppas jag ändå att hon får upp ögonen för mig.
Jag kommer inte ta något steg framåt för att visa min existens, eller att ta något initiativ. Detta då jag har sabbat det hos de tidigare tjejer jag har framfört mina känslor för.
Jag har trillat dit snabbt förut, och bränt skeppet på det viset. Den här gången får det ta den tid som behövs.

Helgen, dödsbud och klappar!

Söndag morgon och jag har kommit hem efter nattens arbete.

För att sammanfatta helgen så har den varit väldigt bra. Både fredagen och lördagen gav var sin rejäla körning, fredag till Mellersta Skåne och lördag över sundet till Köpenhamn.
Riktigt nöjd med det!

Trista beskedet igår var det dödsbud som nådde mig genom Facebook om sångaren i "Nasty Idols", Andy Pierce.
Jag var inte bundis med honom på något sätt, vi blev presenterade för varandra för ett par år sedan bara,  men de gånger vi stötte på varandra så hälsade vi med en nickning typ...
Det jag såg av honom var en kille som bjöd på sig själv och saknade all tillstymmelse av divalater. Han var visst medveten om sin image, men han var alltigenom en reko kille!
Han kommer vara saknad de gånger jag går ut där man kunde räkna med att se honom.

Nå, jag har nu ett så hyfsat kapital att jag kan se med tillförsikt på slutet av månaden redan nu. Det blir alltså mer än den enda julklapp som jag hittills har inhandlat. Det var annars en risk att jag inte hade haft råd med fler, men som helgen varit så blir det nog så ändå!

Först och främst blir det mer än den julklappen som jag redan inhandlat till pågen, och sedan blir det väl en julklapp till var och en i resten av huset också.

Finns en till som jag funderar på att våga titta efter julklapp till...problemet där är att jag överhuvudtaget inte vet om hon har några känslor för mig eller om hon bara ser mig som en ny trevlig bekantskap. Dessutom så vet jag inte heller vad som skulle kunna vara något som hon skulle bli glad för. Det får inte vara något som är för uppenbart "får jag chans på dig", men jag vill samtidigt ändå att det ska kunna ge en lätt flirt mot det hållet...om det nu finns någon eld att väcka hos henne. Jag vill helt enkelt inte stöta på henne om hon inte har intresse av att bli stött på av mig.
Ja, jag vet att jag krånglar till det mer än nödvändigt, men jag vill att det landar rätt hos henne oberoende av vilken relation hon är intresserad av att ha med mig, tätare eller bara som en nyare vän. 
Det är inte lätt att finna den gyllene medelvägen här!

Klockan rasar iväg mot tidig morgon och jag börjar bli riktigt trött.

Vill bara ge en förnyad påminnelse om att det går bra att fråga mig om nästa vad sjutton som helst, jag ska svara efter bästa förmåga. Surfa bara in på ask.fm/fremdis och ställ en fråga till mig. Eller ställ en hel hop med frågor!
Det går att fråga anonymt men det vore roligare om jag får veta vem som frågar! :-) En nackdel med att fråga anonymt är att du inte får reda på när jag svarat utan måste in och titta efter själv om jag hunnit svara än.

God morgon hur som helst, nu ska jag sova!

Några rum i hjärtat men ingen har flyttat in!

Jag har ju några tjejer som jag har lite känslor för. Inga större känslor, i den mening att jag inte hyser allt för stora förhoppningar om att det skulle kunna bli hon och jag. Men ändå, skulle det hända så välkomnar jag det.

Den som haft ett eget rum i mitt hjärta längst av de som finns där, henne är jag rätt säker på att hon inte talar svenska. Tyska är hennes modersmål och engelska behärskar hon i varje fall. Där finns en tonårig son också, men jag tror aldrig att jag nämnt för henne att jag har gjort rum för henne i mitt hjärta. Hursomhelst så skickar hon puffar på Facebook lite då och då som jag returnerar så snart jag blir varse om dem. Men som sagt, jag tror aldrig att det finns en rimlig möjlighet att vi skulle träffas i verkliga livet.

Därefter finns det faktiskt nästan en handfull tjejer i Stockholmsdistriket som jag är tilltalad av. Även här håller jag det för ganska osannolikt att jag skulle ha möjlighet att träffa någon av dem med undantag för en av dem. Henne har jag faktiskt sett i verkligheten, men jag kan inte svara på om hon alls såg mig. Hon hade fullt upp med att jobba just då och jag är inte den som vill störa någon som jobbar, då väntar jag hellre tills jobbet är klart. Dock så blev det inte någon chans att växla ord efteråt heller, hela hennes gäng skulle hemåt efter de var klara och jag, min försynta nobody, annonserade inte min närvaro för henne. Hon vet dock att jag finns men jag är inte säker på att hon har det där rummet i mitt hjärta.

Till sist så finns det en tjej i min egen region som har fått ett rum i mitt hjärta. Henne har jag träffat ett par tre gånger i min yrkesutövning, men jag har ännu inte noterat att hon skulle känna något speciellt för mig. Jag håller ändå dörren öppen för henne för det kanske är henne som jag ändå gar den bästa chansen att utveckla en stabil relation med...alltså, jag vet inte hur det rätta sättet att utveckla en relation med någon, men om det är det jag gör med henne så vill jag inte sabba det. Hon är, i mina ögon, "high class" och jag känner mig knappt värdig henne.
"Ta för dig" fick jag i råd häromdagen, men problemet för mig är att jag är för rättfram och sabbar för mig själv. Jag måste låta bli att ta initiativet den här gången, kan jag det så kommer det hända om det är menat att hända!

Det var en incident för sex dygn sedan, jag har redan bloggat om det. Har inte hört ifrån henne och tror inte att det kommer ske heller. Hoppet fanns där men den lågan flämtar väldigt svagt nu. Hon borde ha hört av sig vid det här laget om hon kommit ihåg mig och velat utveckla det till något mer.

Så där har ni det:
En rimligt möjlig person, som än inte ens frågat mig om jag kanske ville ha en kopp kaffe innan jag åkte vidare...hon är hemskt trevlig men jag har svårt att se mig värdig en sådan vacker och framgångsrik kvinna.

...jepp, självförtroendet är knappt på gult så lågt det är. Det har jag främst de som nedvärderande mig i grundskolan att tacka för!

Men nu ska ni slippa läsa mer dravel från mig på ett tag, imorgon är det pappa-helg igen och då är det oftast inte tid att blogga!

Tack och hej, leverkorv!

Inte en vanlig arbetsdag direkt!

Det blev en annorlunda natt.
Först en relativt kort körning från Sturup, så snabbt tillbaka eftersom jag bara hade haft en bil bakom mig och jag skulle vara på plats innan de två sista planen landade. Då har två andra letat sig ut så jag fick inte en spetsposition... istället blev det bom.

In mot stan, fyllde på bränsle på bilen och in och ställa sig vid Swing Inn.
Relativt tidigt som jag brukar...
Första paret blev en kort resa, men gav ett 25% påslag för dricks!
Tillbaka igen och ställde mig.
Tiden går och jag börjar bli nödig.
Lämnar Swing Inn för att hitta en toalett, på väg mot en toa dyker det upp händer som vinkar efter taxi. Stannar där jag inte står i vägen och det blir en resa via Lund till Löddeköpinge!
Efter att lämnat i Lödde kan jag äntligen få lätta på trycket! (Nä, jag hade inte känt mig nödig under körningen!)
Tillbaka på Swing Inn så blev det att ställa sig i kö. Klockan har vid detta laget blivit så pass mycket att andra finner det lönt att stå utanför Swing Inn.
Några bilar rullar iväg och jag blir åter igen etta i kön.
Efter ett tag så kommer det ut en kille som frågar om jag kan köra hem hans svägerska. Självklart! -Han förser henne med kontanter och kollar så jag vet vart jag ska köra hän. Jag kör iväg och hon är berusad där bak!
Framme på rätt gata frågar jag henne om vilket nummer hon bor på, och minsann att hon svarar! Taxan gick på några tior under det hon blivit tilldelad av sin svåger så den delen var löst.

Nu handlar det om att få in henne hemma hos sig! Med lite tålamod och beviljad närhet så kommer hon innanför sin egen dörr. Då blir jag tillfrågad om jag vill följa med in!
Jag svarar att jag ska ställa bilen lämpligare och återkommer och hjälpa henne sen. Gör också så!
För att korta ner det så får jag av henne sina stövlar, får henne till sin soffa, blir bjuden på Loka och vi pratar lite grand.
Hon skäms...för att hon är så full!
So what? Hon är ledig från jobbet!
Vi pratar om kraschade relationer och någonstans är vi lika på var sin sida om saken.
Det stannade där vid lite prat. Hon skulle på toa och jag skulle jobba vidare. Men hon fick mitt kort i varje fall, så om det vill sig väl så kan det landa i något mer. Inte säkert, men kanske.

Stängda dörrar och feltolkad!

Livet travar på...har försökt jobba på, och det har väl gjort att jag inte har grävt ner mig i tankar om den frånvarande kärleken.

Av de två som jag senast varit förälskad i, så har nu båda två stängt dörren för mig på twitter. Nummer två gjorde det för ett tag sedan, men ikväll försvann även nummer ett. Lite trist får jag erkänna. Jag menar, hon hade redan sagt att hon inte kände något för mig, men följde mig (och jag henne) på twitter ändå! Nu...inte mer!

Men, som sagt, jag jobbar på och har väl kunnat hålla huvudet fritt från grubblande. Det har inte varit någon humörs-topp, men ingen svacka heller.

Rantade om hur jag hjälpte exet bli fri från sina mardrömmar i början av vårt förhållande på twitter nyligen, och naturligtvis så blev jag påhoppad och anklagad för oegentligheter. Ja, okej, jag gjorde antagligen ett dåligt ordval, men det var nog ganska friskt fantiserat hos vissa läsare också!
BTW, skulle det mot förmodan vara någon av dessa kritiker som läser detta så kan ni lägga ner er verksamhet, detta var 2002 eller 2003, dessutom så är jag ganska säker på att det är noterat hos kuratorn som mitt ex gick till vid den tiden. Möten där jag var med som stöd! ...möten som mitt ex ansåg sig klara sig utan ganska snart efter min lekmanna-session.
Och återigen: om det hände något så var det enbart i mitt ex's drömmar, där jag, förhoppningsvis, påverkade drömmarna till en seger för mitt ex!

Nu ska jag dra över täcket och våldta kudden! ...om skämtet tillåts! (...nä, det kunde jag väl tro att det inte gjorde!)

Jag kan bara säga: "Ingen bad dig komma, ingen bad dig gå"! ...så får ni tolka det som ni vill!

Gångna veckan och bristen på kärlek!

Fredag igen
Den här veckan har jag faktiskt jobbat i stort sett varje dag. Dock så blev det ett magert resultat igår. Kom ut till flygplatsen på samma tid som jag gjort tidigare i veckan men nu var det betydligt fler bilar framför mig. Hade ändå förhoppningen att lyckas få en körning från flygplatsen. Det blev tji av det, jag hade två-tre bilar kvar framför mig när de sista resenärerna hade lämnat. Men jag hade ändå en körning idag att se fram emot, en tur från Malmö ut till flygplatsen. Men tack vare att det skulle hjälpas till med ett par saker där hemma så blev jag fördröjd från att köra hemifrån, och kunde bara konstatera att jag hade ett missat samtal på arbetsluren innan jag kunde gå in i duschen. Så istället blev det köra hemifrån direkt till flygplatsen och ställa mig i kön igen, och här står jag nu.
Sjätte bil med en Stockholms-flight som just landat och sex Stockholms-flighter kvar...plus 3 utrikes-flighter.
Alltså ganska osäkert om jag får något idag heller!

Kärleken?
Orkar inte ens tänka på det just nu, det har inte presenterats något som drar till sig sin uppmärksamhet. Intresse åt visst håll finns men därifrån har inget motsvarande intresse noterats...i så fall har det varit så sublimt att jag i vanlig ordning inte uppfattat signalerna.
Övriga som jag har sett som möjliga kandidater bir så långt bort att det faller på det. Jag har min påg som jag vill kunna ha varannan helg, för hans skull!

Jag har nog sagt det förut, men han är det finaste jag har varit med om att göra!
...och det är väl lite därför jag vill ha fler barn, förutom att jag vill ge honom ett syskon. Det gäller bara att hitta någon som vill morpha sina gener med mina till det finaste som finns: ett barn!

Tyvärr så står det inte någon tjej och knackar mig på axeln för att ge mig sitt hjärta i utbyte mot mitt.

Medan jag skrivit detta har jag hunnit bli femma i kön så ett visst hopp om att få en körning från flygplatsen finns kvar.

Jag kan väl bara avsluta detta inlägg med en uppmaning att om du vill veta mer (även anonymt) om mig så gå gärna in på ask.fm/fremdis och fråga mig om vad som helst! Jag kommer svara efter bästa förmåga!

Dörren står öppen med plats för en!

Kan inte låta bli att tänka på de två senaste tjejerna jag har varit kär i. Ingen av de två har helt lämnat mig.

Jag håller dörren öppen för den som först vill kliva in....om någon av dem skulle vilja det. Åtminstone under den tid jag inte lämnat ut nyckeln till mitt hjärta till någon annan.

I det fallet får de ge sig till tåls tills jag har fått nyckeln tillbaka. Om jag får en annan nyckel i retur så är nog loppet ganska kört.

Jag är trogen den som ger mig sin, och som vill ha min, kärlek. Övriga får nöja sig med min vänskap.

Så var det med mitt ex, den jag var gift med och har en påg tillsammans med!
Hon erkände att hon hade vänstrat; det gjorde mig besviken men jag vänstrade inte tillbaka. Hon ville ta ut skilsmässa; jag accepterade! Det fanns helt enkelt inte någon kärlek kvar. Hon hade dränerat bort den genom allt hon gjort.

Men det är nu mer än 4½ år sedan skilsmässan blev slutgiltig och strax över 4 år sedan jag flyttade ifrån henne.
Det höll på att bli total avståndstagande från henne, allt pga hennes styvkusin som duperade oss mot varandra. Som väl var var jag vaken nog att bryta mig fri från hans skitsnack!

Efter det har jag haft ett ärligt försök till förhållande, som sprack pga att det var ett långdistans-förhållande. Hon skulle studera i Dublin och jag var oförmögen att hålla kontakten varje dag...dessutom på engelska då!
Hon hade hittat sig en irländare som hon senare gifte sig med. Mig tog hon bort från Facebook, men t.ex. min bror har henne som vän där!
Vi hann dock med att ha ett par trevliga veckor tillsammans hos mig innan det skar sig. Detta var sommaren 2010

Sedan dess har jag bara haft sex...shit, jag måste tänka till ordentligt så jag inte överdriver(!)...jag tänkte säga 3 gånger, men det är nog fan bara 2 gånger! Och ja, det har varit två olika tjejer, en med samtycke och den andra tog initiativet, där var det jag som fick ge mitt samtycke!!!
Det var två f*cking år sedan sist!
Sedan dess har jag bara fått ett endaste hångel som inte gick att ta längre än så. Även den gången så var det på tjejens initiativ!

Tro inte att jag inte tar initiativet någon gång...eller, det behöver ni inte tro. Så är det till stor del. Jag kan erkänna min kärlek till en tjej, men jag skulle inte typ trycka upp henne mot en vägg för att hångla med henne om hon inte mer eller mindre backat upp mot väggen själv medan hon drog mig med dit!

För så är det. Jag är väldigt reserverad och försiktig mot tjejer, jag växte upp på en gård en bit utanför byn. Jag hade inte lekkamrater före förskolan. På fritiden var jag nästan aldrig i byn och lekte med de andra. Blev mobbad upp till större delen av högstadiet.
Jag har aldrig varit omsvärmad av tjejer. Därmed så värdesätter jag den kärlek jag får till skänks men är samtidigt usel på att dejta och flirta...vilket inte är en direkt vinnande kombination.

Jag är en lyssnare...jag samlar gärna ihop information...bara för att jag kan! Det har ingenting med stalking att göra, däremot kan det ha att göra med att jag vill veta vem jag ska interagera mot.

Skulle jag sedan bli förälskad i en tjej så faller det sig väl ganska naturligt att man vill veta allt om henne. Att jag råkar hitta mer information än hon kanske förväntar sig går att hitta är en annan sak. Fortfarande inte stalking enligt mig. Jag har banne mig inte råd att stalka! Ligga och trycka i buskar för att få en skymt av henne? Skicka en massa blommor? ...har inte råd!
Dessutom, säger hon att hon inte är attraherad av mig så är det inte mycket lönt för mig att envist bita mig fast vid henne. Jag har inte direkt tiden på mig att "omvända" henne. Antingen så vill hon ta ett steg framåt eller inte.

Hursomhelst, jag vill ju ha fler barn och jag vill framför allt ge min påg ett småsyskon. Det är också en avgörande faktor. Och ett avgörande skäl för att söka kärleken hos tjejer yngre än mig själv.

Slutligen, jag vill faktiskt att hon ska vara den sista kvinnan i mitt liv sexuellt!

Vem hon är? Det vet jag inte än. Det är ingen som gett mig sitt hjärtas nyckel än...

Definitivt åter på öppna marknaden!

Är du nyfiken på mig så är jag fri för intresseanmälningar nu. Den senaste jag hade intresse för valde att avfärda mig utan att ens träffat mig i verkligheten. Jag uppfyllde tydligen inte hennes kriterier. Vilken punkt jag fallerade på kan jag inte riktigt svara på, men jag antar att om det verkligen hade funnits några känslor från hennes sida så hade hon aldrig sagt att hon inte ville träffas. ...men "Vänner blir inte besvikna för att man inte vill ses..." Ehh...jag måste tillstå att logiken haltar betänkligt i ovanstående citat.
Hade "vill" ersatts med "kan" hade jag accepterat utan problem, men "inte vill ses"??!?

Så, om du är någon som vill ses så får du gärna skicka en fråga till mig på ask.fm/fremdis så ska jag svara på den så sanningsenligt jag kan. Vill du inte ses kan jag inte hindra dig från att ställa frågor, men det känns rätt meningslöst eller hur?!!

En massa ältande om att hitta kärleken!

Jag söker någon att dela min tillvaro med. Någon som vill dela den med mig!
Men det verkar som att jag inte är någons typ. Ingen som finner attraktion i mig. Det är deprimerande att känna sig som om det enda man duger till är som en vän. Inget illa om vänner, absolut inte, men jag önskar att någon faktiskt skulle vilja ha mig som hjärtevän också!

Jag vet inte, är jag en hopplös romantiker som tror på att om jag bara uttalar mig om att jag är attraherad av tjejen så kommer hon att gå in i sig själv och upptäcka att hon är attraherad av mig med?!?

För hittills har jag inte träffat på någon tjej som gjort motsvarande mot mig.
Det sägs att man ofta träffar sin tillkommande i affären, på krogen, på nattklubb eller liknande. Men om man som jag är lite asocial, jodå jag är fullt medveten om att jag är det, så håller man sig på sin kant i affären och den enda gång jag tillltalar andra är om jag ber om ursäkt för att stött ihop med dem...och fortsätter med mitt.

Och krog och nattklubb är kostnader. Ofta i dubbel bemärkelse. För först så kostar det pengar, man intar ju dryck och försöker vara sig själv...försöker vara social! Men den dubbla kostnaden kommer sig av att jag inte kan jobba! Svårt att jobba när man är ledig, det ger sig självt, men även dagen efter måste man ta ledigt då trafiken kräver att man är helt nykter! Och bor man på landsbygden som jag ska man ta sig hem också! En sak att ta sig till stan på kvällen, då finns ofta kollektivtrafik, men på natten är det värre. Då är det taxi. Jag kör ju själv taxi...som oberoende åkare. Bara hemresan skulle kosta mig ett par dagars förtjänst!

Alltså, istället för att gå ut på krog eller nattklubb sitter jag oftast i förarsätet i taxin utanför nattklubben istället....och hoppas på att inte alla ska gå förbi mig och välja bilen bakom mig istället.

Så det är där jag har min möjlighet att träffa någon IRL...någon som ska hem från krogen, någon som valt att åka med mig! Men det är inte förrän efter hon (en förutsättning) avslutat kundrelationen genom att betala resan,  som jag får chansen, dvs om hon tar den. För i regel så är de för trötta för att orka något annat än att gå och lägga sig för att sova.
En enda gång har en tjej stannat kvar i bilen. Den gången blev det hångel. Men därvid stannade det. Jag har inte en susning om jag hade kunnat ta det hela vägen. Men eftersom hon hade sambo och gemensamma barn med denne så frågade jag henne om hon verkligen ville gå längre, jag fick henne att tänka istället för att bara agera på impulser.
Hade hon bott ensam hade jag inte tvekat att följa henne med upp, hon var verkligen kåt, det var hon!
Men, hon hade ett förhållande och då vill jag inte vara den som söndrar ett hem.

Alltså, kontentan är att jag bara har nätet kvar som jaktmark. Jag kan bara vara mig själv, allt annat hade varit en lögn som hafe rämnat så fort ett eventuellt möte hade kommit till stånd.

Här sitter man alltså och jagar efter någon att få älska bortom internet och få skapa framtida medborgare med.

/Den förtvivlade kärlekssökaren

Tillbaka i limbo

Jag höll igen. Jag gjorde inte kärleksförklaringar. Var jag för intensiv i min kommunikation med henne? Eller är jag inte hennes typ bara?
Jag vet inte.

Och det är ju inget som man frågar tjejen efteråt om.
Har aldrig hört talas om att någon överräckt ett frågeformulär när det är slut för att få en evaluering av vad som gick fel. Och för den delen. Jag hade ju aldrig ett förhållande....denna gången heller!

Men jag slapp i varje fall tro att det kunde bli något i en och en halv månad.

Nu vet jag inte så noga vart jag ska gå.
Åter ut i limbo med mina känslor och fara runt.
Fast min polare kommer vara nöjd. Han menar att det är allt för svårt att ha ett förhållande med en tjej med förstörd barndom. Det tror jag inte för fem öre på!
Däremot så kan det vara väldigt svårt att få någon ömsesidig respons avseende viljan att ha förhållande.
...eller så är det bara jag.
Att jag inte väcker någon attraktion hos tjejer. Fast det är ju inte sant. Jag har upplevt hångel efter avslutad körning.

Jag kommer inte vara på alldeles gott humör på grund av detta, att inte ha någon att rikta mitt hopp om ett förhållande mot.

Forever alone

...så känns det i varje fall!

Nu vill jag allt att jag ska ha hittat rätt!

Jag måste väl erkänna.

Jag har gått och blivit förälskad igen.
Men jag ska gå lugnare fram den här gången.
Det finns en avgörande skillnad den här gången, åldersskillnaden är inte lika brutal den här gången! Den är betydligt mer socialt acceptabel.
Jag har dock ingen lätt uppgift för det, för hon har inte fått någon anledning att lita på män generellt i livet, så jag har mycket att bevisa för henne.
Allt jag kan göra där är att vara så ärlig som jag bara kan! Det är min förbannade skyldighet!
Hur gammal hon är? Hon är ungefär 10 år yngre än mig.
Om vi träffats? Inte än, så jag vet ännu inte hur vi synkar tillsammans. Vad jag kan säga är att jag gillar hur hon uttrycker sig, hennes frispråkighet...hennes längtan efter barn! Jag vill få äran att få uppfylla den önskan, och få lov att dela upplevelsen av att se detta/dessa barn växa upp till vuxen ålder!

Hennes namn får tills vidare vara höljt i dunkel, men jag har tidigare nämnt henne i bloggen som Tuss, så det kommer jag fortsätta med tills hon ger mig tillåtelse att avslöja hennes riktiga namn!

Och som en sista treat för att ni läst, och detta avslöjar jag bara här:
Jag har skaffat ett konto på ask.fm så...fråga på!

Nu tror jag att jag ska krypa ner under täcket igen och försöka somna om igen!

Där brann det ljuset i fönstret ner och slocknade!

Det kom till vägs ände med Carro.
Ett i mina ögon onödigt skarpt meddelande, vilket gör att jag egentligen inte tror att det var från henne, men därefter utebliven dementi av detsamma, gör att jag går vidare.
Kanske är det osäkerheten och hotet att frysas ut från familjen som fått henne att inte våga gå vidare med mig, men jag ska alltid stå på hennes sida när så är nödvändigt! Jag har inget ont att säga om Carro, jag önskar henne allt gott och hoppas hon finner någon som kan göra henne lycklig!

Jag får söka vidare efter någon som finner mig intressant där jag finner henne likvärdigt intressant.
Jag har inga "andrahandsval", för mig är alla som attraherar mig förstahandsval, men jag kommer nog aldrig kunna spela på mer än en sträng åt gången!

Kanske jag blev glad att Carro returnerade mitt hjärta till slut, jag såg trots allt hennes ointresse att besvara mig många gånger.

Jag kan ha funnit någon som vill ha min kärlek, och ge mig sin, redan men jag låter det vara osagt tills vidare, jag känner mig fortfarande lite bränd efter nobben jag fick för ganska precis 48 timmar sedan.

Nä. Nu har orden tagit slut för idag.
Krama varandra, ni som har någon att krama, om inte så får ni väl nöja er med en åkarbrasa som jag! ;-)

När andra börjar konkurrera om ens känslor!

Just nu är jag kluven. Jag vill ha Carro men får så begränsat med respons.
Jag har inte för avsikt att närma mig någon annan tjej, ej ens i avsikt att "lätta på det sexuella trycket", innan jag fått reda på att hon inte känner sig attraherad av mig. Inte minst eftersom jag ser det som att nedvärdera mina genuina känslor för henne.
Men någon har, otippat, seglat upp som en konkurrent om mina känslor.
Det är jobbigt, men inte värre än att jag kan hantera det!
Det enda jag önskar är dock att Carro kunde rannsaka sig själv och ta ett steg i någon riktning.
Just nu känns det som att tala med genom en vägg där mycket av vad som sägs går förlorat. Om hon öppnade dörren och berättade så hade jag förstått bättre!
Snälla Carro! Jag vill bygga en framtid med Dig!
Du får lov att säga nej, men då finns risken att jag inte är där om du ändrar dig senare, men jag vill alltid vara din vän!

Varför jag dras till Carro!

Jag blev tillfrågad av Carro för lite sen om vad som gör att jag dras till henne.

Det var svårt att formulera och även om jag kan vara snabb i orden så behöver jag ofta tid på mig att sätta rätt ord på pränt.

Nu har jag dock fått ner den berömda poletten och tror att jag kan beskriva det som det är.

Jag ser en ung kvinna som är i behov av någon som kan finnas där för henne. Lyssna och respektera henne som den person hon är! Att älska henne helt enkelt! Det är vad jag vill ge henne.

Vad jag ser i henne är en vacker kvinna som har goda värderingar. Hon är bestämd och vill något med sitt liv.
Jag ser också någon som kan bli en underbar mamma en dag, som kommer att älska sina barn utan förbehåll!
En mamma som jag helt enkelt vill ha till de barn som jag vill ha!
Förvisso har jag redan en son som är helt underbar i sin person, men jag vill ha fler! Inte minst för att min son ska få syskon!
Så ja, det är själviskt, jag ser en potentiell mamma till framtida barn, men också en mamma som hade blivit en riktigt bra mamma som kunnat ge min son syskon (om än bara halvsyskon)!

Jag vill tro att vi hade kunnat göra riktigt vackra barn tillsammans helt enkelt!

Nu vet jag Carros bakgrund, och det gör mig också sporrad att kunna få ge henne det hon är värd, riktig kärlek, för är det något hon är så är det älskvärd!

Carro: Jag försöker få tala om det för dig en gång per dag för att låta dig vara påmind om det utan vara allt för tjatig, jag älskar dig! Jag hoppas att du snart kommer till insikt att min kärlek till dig är ärlig och sann och att du vill ta ett steg i min riktning.
Det har förekommit missförstånd från min sida att du tagit steg bakåt,  men de redde vi ut snabbt, du stod kvar på samma ställe!
Det har också varit personer som utgett sig för att ha fört din talan om att du tagit steg bakåt, det har du dementerat!
Jag vill tro att du har nyfikenhet på mig, jag finns här för dig så fråga på om du undrar över något, för dig vill jag vara en öppen bok!
Din bok läser jag efterhand som sidorna uppenbarar sig, ingen rolig läsning, men det motiverar mig bara mer att få ha dig nära och ge dig skydd och kärlek!

Här har jag nått den punkt då jag inser att jag snart bara skriver för skrivandets skull utan att tillföra något mer vettigt som jag inte redan har nämnt! Pussar och kramar, jag älskar dig Carro! ♥

Vi saknar "Tuss" på twitter! Var är hon?

Jag är en empatisk person, jag känner!
Nu har en tjej som jag följer på twitter stängt sitt twitter, därefter har hennes blogg raderats och ingen vet vad som hänt! Vi kan kalla henne "Tuss"

Den enda som har bäst chans att få kontakt med henne är den twittrare som jag har starka känslor för.
Men hon är inte heller aktiv på twitter för närvarande. Dock har jag hennes telefonnummer så jag har SMS'at till henne och bett henne se om hon får någon kontakt med Tuss!
SMS'et har gått fram, det vet jag men inte om hon försökt få kontakt med Tuss.

Jag har på den information som jag snappat upp på nätet troligen vetskap om Tuss identitet och bostad, men har inte sökt upp henne där då jag inte har varit i hennes ort sedan hon tog ner sin blogg. Dessa tjejer har inte fått vara barn som barn förtjänar, utan har växt upp med skräck för vad de vuxna ska göra nästa gång och i rädsla för att nästa gång redan ska vara kommande natt! Därför händer det att de stänger ute omvärlden ibland och går in i sin egen bubbla där de kan vara ifred.
Därför har jag fortsatt med mitt liv för att om jag ändå är i närheten kolla upp hur det står till.
Och nu sitter jag och jobbar igen och hoppas på att få körning till Tuss ort för att kunna ringa på och försäkra mig om att allt är väl!

Jag älskar Carro men så länge hon inte avböjt eller välkomnat min kärlek så håller jag mig på min kant och ringer inte henne utan håller mig till ett SMS om dagen ungefär. Jag hoppas att hon ser det som en daglig påminnelse att hon har ett annat alternativ än tågspåret om det skulle spricka totalt på hemmaplan!

Så, kortfattat så är Carro den enda jag vet som kan ge klarhet i hur Tuss mår utan att jag ska behöva kränka Tuss bubbla förutsatt att Tuss är ok!

Om jag inte hör något annat, och om inte ett personligt besök hos Tuss ger något kommer jag att känna mig nödd att koppla in polisen i ärendet.

Så Tuss, om du till äventyrs skulle läsa detta så kom tillbaka till twitter och lugna våran oro!
Du har vår kollektiva kärlek och vi saknar dig!
Jag saknar Carro också, men henne får jag åtminstone skicka SMS till varje dag!
Kramar och #nätkärlek till dig!

UPPDATERING:
Jag kan lugna ner mig!
Har just fått besked om att allt är väl! :-)

Självbedrägeri slut!

Jag kan konstatera att jag bedragit mig själv gällande hur många som läst min blogg. Har haft en rss-feed på en startsida i min egen dator, och den har skruvat upp antalet sidvisningar i statistiken. Lär få vettigare siffror från och med nu! :-)

Du talar om ocker!?!

Ocker? Är det vänskapligt att, när en ställer upp med sin tid, göra 1000 & 1 sak utom det som begäran faktiskt handlade om? Nä, jag ska väl inte behöva be om ursäkt för att du inte avsätter tid till att koncentrera dig på en uppgift, den du bad om hjälp med!
När jag föreslog att du skulle köpa hyllan du verkade bestämt dig för, så gick inte det...för du visste inte hur du skulle organisera samlingen efter sorteringen!
Du vill ha total kontroll, men helst kunna sitta och jobba vid datorn i din egen lilla värld. Skyll inte på mig att jag sitter med min telefon då, vad tycker du jag ska göra under tiden du "jobbar"?
Kanske skulle jag satt mig på mitt jobb och ställt mig i kö, för att komma direkt när du ringt och frågat om jag ville ha en kopp kaffe!? ...glöm bort bensin och bomavgifer, nu bjuds det på kaffe ju!
Jag lever inte i din värld, och det står helt klart att du inte någonsin kommer se hur det är för mig i min vardag.
Du har utvecklats till en energitjuv, men det står över dig att se det själv!

När jag föreslog att du skulle bestämma dig för hur du ska ha din slutförvaring, bestämma dig för ett datum då du enbart koncentrerade dig på sorteringen och meddela mig om detta, då var jag plötsligt arrogant!!?!

Är det för att det är alldeles för uppenbart vem du är? Måste fråga eftersom du fann det nödvändigt att statuera ut mig som någon som inte följer din mall?
Jag förstår att du tycker det är ocker att begära ersättning för något som inte blivit gjort.
Men jag har kommit i förhoppning att 'idag så får vi betat av en del!'
När jag kör hem de två milen igen kan jag konstatera att det inte rördes ett dammkorn på de lådor det handlar om.
Jo, nä, men förlåt! Några lådor har omplacerats för att göra snyggt i ditt vardagsrum inför ölkvällen du skulle ha!
Och när jag då kör hem gör jag det för jag inte vill kasta ut mer bensin och bomavgifer för att bli kvar på flygplatsen efter sista passagerarna för dagen åkt hem! 4 mil varje dag du ska ha hjälp med att ha sällskap. ...visst ja, det går åt bränsle för att köra runt i stan också!
Din favorit-fras är "Du får lov att säga nej, jag blir inte arg!"
...men vad avslutar du med nästan varje gång? "Vi ses imorgon, ska jag ringa och väcka dig?"
Inte: "Har du möjlighet att hjälpa mig imorgon med?"
Nej! Har aldrig hänt! Du kommenderar!!
Och du är så förbannat medveten om att jag inte säger nej mer än om jag verkligen har något inplanerat...ett skämt! När har en taxiförare någonsin planerat sin dag? Kunnat planera sin dag...som friåkare!?

Jo, nu planerar jag att plantera min "feta röv" (det var väl så du kallade den?) i din soffa och casha in pengar på det!
För det är väl så du menar att jag har tänkt?!?
Att bensinen i bilen som jag tankat för att kunna köra kunder går åt att köra in till stan och skjutsa runt dig och sedan inse att klockan passerat tidpunkten för vettigt att försöka få ens en kund, och därför köra direkt hem, det berör inte dig!
Det viktigaste för dig är att om det ramlar ner en lapp i ditt brevinkast om att det finns ett paket till dig så ska det inte samla damm hos posten, det ska hämtas direkt!

Fråga dig själv: när verkade jag mest positiv under dessa alla dagar jag spenderat med dig i din lägenhet!?

Jag har svaret till dig direkt!:
Det var när det sorterades!
Då var jag i illusionen av att det hela skulle bli avslutat inom en snar framtid.
Sedan blev det besök på IKEA! Yes! tänkte jag varje gång, nu ska det köpas hyllor!
Men nej...du hade fortfarande inte bestämt dig hur du ska förvara din samling.

Du ska få din nyckel till ditt förråd som du vill.
Sedan får du ringa till min arbetstelefon om du vill åka med mig igen. Och nä, du ska slippa ockerpriser, det blir på taxameter hela vägen!

UPPDATERING:
Vi har pratat, och rett ut saken!
Vi lägger detta bakom oss nu!

Det finns personer som är emot kärlek!

I torsdags var det en person som ringde till mig och frågade vad jag ville med en 18-åring. Hon, för det var en tjej, menade att Carro inte var intresserad av att vara mer än vän med mig. Jag svarade att det kunde hon själv säga till mig. Enligt uppringande tjej hade Carro gett mig klara signaler om att så var fallet men att hon skulle säga till Carro att skicka ett SMS som sa det rakt ut.
Mycket riktigt kom ett sådant SMS en stund senare.
Men bara ett par minuter senare så kom ett meddelande på sociala medier som var irriterat på s.k. "vänner" som snokade i hennes telefon.
Detta fick mig att tvivla på äktheten i SMS'et.
För att vara säker på att Carro själv skulle bekräfta eller förneka SMS'et väntade jag till kvällen innan jag skickade till henne om hur det egentligen låg till.
Det kom...en dementi genom orden "Det var inte jag som skickade!"
Det lättade mitt hjärta oerhört.
Det betydde för mig att Carro inte tagit ställning emot mig än.
Förvisso inte att hon inte öppnat dörren till sitt hjärta för att släppa in mig men hon har inte heller bett mig sluta att knacka på!

Jag vet inte hur ensam jag är där, stående och ber om att få komma in, men jag förnimmer ingen annan där.

Vad jag vet är att Carro har irrat sig in i mitt hjärta och jag har bara plats för en åt gången och det kommer inte in någon annan så länge jag är i hennes hjärtas närhet.
Jag är inte bortskämd med relationer och jag värderar de jag får vara del av högt!
Jag har tålamod med Carro, för hennes kärlek är den högsta vinsten jag kan tänka mig att vinna.
En vinst som kommer kräva min kärlek i retur för att behålla, och jag vill definitivt behålla den om jag får den!

Jag vill inte sätta henne i en beroendeställning till mig, att hon får ett meningsfullt liv är viktigt för oss båda.
Ett förhållande håller bättre om man kommer ifrån varandra fysiskt och får egentid med vänner. Hon är inte helt utan vänner, men om de jag är bekanta med i Malmö skulle vara i hennes smak så skulle det ge henne ett nytt nätverk som hon mycket väl behöver.

Jag vill alltså inte ha henne som en trofé! Jag vill att hon har ett meningsfullt liv där jag får lov att vara den punkt där hon finner absolut trygghet.
Och ja, att komma ända fram till att hon känner sig fullständigt trygg med mig är lång och kan ta lång tid, att hon känner full trygghet med sin egen existens kan ta ännu längre tid men jag är övertygad om att hon kan nå dit.
Jag vill hjälpa henne dit och jag gör det lättast om jag kan vara i hennes liv på heltidsbasis, det vill säga om vi har ett förhållande.
Jag är beredd att betala priset att läka hennes själ om det betyder att jag vinner hennes hjärta!

...nu har jag blivit tillräckligt långrandig och upprepat mig tillräckligt.

Carro, jag älskar dig och vill ha dig.
Jag väntar på dig, jag inser att män inte står högt i kurs hos dig, inte människor över huvud taget!
Men jag vill se dig, lyssna till dig, krama dig! Jag vill mer än så, men inget händer utan ditt godkännande!
Du bestämmer, jag väntar.

/Ingvar

En lång väg som jag vill vandra!

Jag har insett att jag har ett tufft jobb framför mig med att vinna Carros hjärta. Åtminstone om jag med det menar att nå hela vägen till en familj med henne.

Tidigare ikväll undrade en vän till mig om jag inte någon gång gått på krogen med målsättningen att ragga. Och han tyckte också att vi två borde gå ut någon kväll med det som utgångspunkt.
Han har gett upp tanken på ett varaktigt förhållande, och det må vara hans val, men jag har aldrig varit den typen som kunnat prata vitt och brett. Jag har väl varit på krogen några gånger, men jag är mer lyssnande än talande.
Det må vara en dålig taktik men det är den jag är. Dålig så tillvida att jag inte följer någon hem och "får till det". Att ta med någon hem till mig faller utanför rimlighetens gräns då jag bor ca 2 mil utanför stan. Inte precis tätt med bussar när sängsällskapet vill hem.

Hursomhelst, jag kom på mig själv att tycka att det var ett väldigt dåligt förslag han kastade fram, men jag teg!
Han tycker ärligt talat att Carro är för ung för mig, att han själv har svårt med så unga tjejer! (Kan bero på att hans dotter är nästan så gammal!)
Men jag kände bara att det vore en jävla dålig idé. Hur skulle jag kunna förklara för Carro att "eftersom du inte deklarerat för mig att du älskar mig tillbaka så kan jag ragga upp någon för att ha sex med, även om jag sagt att jag älskar dig!"
Det rimmar så förbannat illa i mitt sinne!
Jag älskar Carro. Jag har inte fått lära mig så mycket om henne, men det jag fått till livs är att jag vill rå om henne, läka hennes mentala skador, skador som jag ikväll fick reda på är värre än hon berättat förut.
Inte nog med att hon våldtagits oralt av sin styvfar, han stoppade upp livsmedel i henne vaginalt! Efteråt lämnat en femtiolapp som "betalning"!
Som om inte detta svek från vuxenvärlden var nog så ska alltså Carros kusin fått i uppdrag att ta henne av daga mot ersättning av Carros mor! Det är så sjukt att man inte vill tro det, men jag har ingen anledning att tvivla på Carro. Inte konstigt att hon känner sig oönskad och inte ser något värde i sin person!

Alltså: Oralt våldtagen och vaginalt övergrepp. Därtill en mor som vill ha en "retroaktiv abort".
Att önska bilda familj med en så mentalt misshandlad person kräver tålamod och extremt mycket kärlek och respekt.
Jag vill trots detta nå ända fram till dagen då vi lämnar BB med ett gemensamt knyte som vi båda älskar lika högt som vi älskar varandra.
Drt är en lång väg men jag vill gå den ända till slutet!

Bloggande på vänt!

Har tänkt att blogga ett par dagar vid det här laget.
Det får dock vänta lite till.
Har haft mycket att göra så har inte fått ro till att skriva!

Sitter i en rävsax!

Är jag verkligen tillräckligt god nog för henne?
Jag vet bara att jag vill rå om henne!
Vågar nästan inte skriva till henne eftersom jag är rädd att upplevas som för mycket.
Samtidigt så vill jag träffa henne igen snart, det har gått lite mer än två veckor sedan vi sågs.
Jag är kort sagt i en rävsax.
Jag vill definitivt inte backa, men är rädd att gå mer framåt.
Shit! Jag är fan så jävla nere i henne!
Jag älskar dig Carro! Det är bara så!

Vill ha henne här hos mig!

Jag vill ha henne här hos mig.
Dels för att hon väckt något som länge slumrat, men också för att hon faktiskt behöver närhet av någon.
Och jag vill ge henne den närheten!
Jag har väl inte fått något reellt svar från henne angående vad hon känner för mig, men hon har inte stött bort mig.
Vi kommunicerar med varandra relativt flitigt, och tyvärr så är jag ganska ensam med att svara henne.
Jag säger tyvärr för hon skulle behöva fler som hjälpte henne om än bara över nätet! Nu är det i stort sett bara jag som växlar ord med henne, om hon nu inte för samtal med andra på privata kanaler (det är ju inget jag kan svara på)!
Skulle jag enbart se det positiva i att vara den ledande personen hon talar med så skulle det vara att jag inte försvinner i bruset, vilket gör att jag vinner plats i hennes tankar bättre.
Men jag blir samtidigt den som tar på mig ett stort ansvar för att finnas där för henne. Skulle hon kalla på någon så måste jag verkligen finnas där! Annars är jag rädd att hennes sista hopp försvinner. Jag har alltså intagit en viktig roll i hennes liv, även om jag säkert överdriver min betydelse.
Men tills den dagen hon uttrycker klart att hon inte önskar att jag finns där för henne, i egenskap som något annat än en vän, så kommer jag allt öppnare efter hand förklara henne att jag tycker om henne.
Jag kan bara gissa att det är hyfsat uppenbart för de som följer henne kunnat utläsa ganska mycket ur vår konversation. Men jag vill ha hennes godkännande att förklara min kärlek till henne mer offentligt. Inte för min skull (couldn't care less!) utan för hennes skull. Hon är den som riskerar konstiga frågor om det! Jag är ju några år äldre än henne!

Den dagen hon godkänner min vänförfrågan på Facebook har jag troligen kommer jag god bit på vägen!

Kram på er alla!

En blogg har slocknat!

Hon har stängt ner sin blogg....jag vet inte vad som ledde fram till detta. Jag kan inte vara säker på att det var hon själv som gjorde det heller.
Hon har inte gett mig någon negativ signal, men jag tror jag ändå ska vara lite mindre offensiv ett par dagar.
...okej, försöka åtminstone!

I den bästa av världar så släckte hon den då hon vet att jag läst hela, och att hon inte kommer behöva dra historien för någon annan igen. Men det är i den bästa av världar!
Jag kommer hur som helst fortsätta att följa henne. Jag kan bara hoppas att hon vill ha mig bredvid sig i verkligheten också! ♥ ♡ ♥ ♡ ♥

Uppdatering: Det var fel av mig! Hennes blogg är inte borta! Det var bara min RSS-läsare som inte hittade bloggen bara! Bloggen är alltså kvar!
Vet iofs inte vad det i så fall är som orsakar detta, men det var i vilket fall som falskt alarm!

Andra uppdateringen: Jag misstänker åter att den faktiskt är stängd, men att det fungerar så att texten ligger kvar en viss tid innan den helt raderas, eller så kan den ligga kvar hur länge som helst!?! Hursomhelst, den är nog nedsläckt trots allt. Har för säkerhets skull (om den skulle försvinna helt) sparat ner den till min dator. Tycker det är allt för viktigt dokument för att låta det bara försvinna!

Vi träffades och jag flyger än.

Idag såg vi så till slut. Det var väl egentligen bara jag som såg det som en dejt, men det är underordnat!
Bilfärden till Trelleborg var fåordig.
Jag är inte någon större konversationsmotor, så att säga, och jag var faktiskt rätt nöjd med att bara få lov att ha henne bredvid min sida.
Jag var ju ändå bara en kille som hon konverterat med via text över internet!
Med hennes bakomliggande historia så var detta stort!
I Trelleborg så gick vi knalle-stråket fram och tillbaka en gång, hann köpa en liten påse brända mandlar,  innan vi tog en paus för dricka.
Där fick vi pratat lite mer. Jag lät förklara hur jag faktiskt känner för henne, att jag förstod vad som hänt i hennes liv även om jag inte kan föreställa mig det fullt ut, men att jag stått inför samma sak förut.
Hursomhelst, jag sa som det är, jag tycker om henne, vill mer men det är helt på hennes villkor. Vän kommer jag alltid vara, oavsett om det skulle bli något mer mellan oss eller inte.
Vi tog en promenad till i knalle-stråket och jag fick köpt ett armband till henne med ett enkelt rött hjärta på. Jag fick prova ett par ringar också men hennes ringfinger var smalare än ringarna, så jag lämnade dem därhän när armbandet var på. Det är dessutom nog ett bättre blickfång och påminnelse om mig än en stålring! :-) ♥

Hursomhelst, i så rask takt som var möjligt gick vi tillbaka mot Rådhustorget eftersom det var där huvudpersonen för vår träff/dejt inom kort skulle uppträda, Anna Hertzman!
På vägen hann jag införskaffa en liten bukett rosor som jag gav till mitt sällskap, med förtydligandet att de var till henne men att hon fick lov att ge dem vidare till Anna om hon så ville! :-)

Första gången för mig som jag såg henne live, och jag uppskattade verkligen konserten!
Efteråt så ställde vi oss i "meet and greet"-kön. Jag frågade min dejt om hon hade Annas skivor sedan tidigare, men så var inte fallet! Eftersom jag själv hade för avsikt att köpa skivorna så tyckte jag faktiskt att min dejt, såsom ett fan av Anna,  faktiskt skulle ha dem, så det blev två exemplar av varje! Jag var nöjd med skivorna,  så de signerade exemplaren blev naturligtvis hennes! Vad det blev skrivet i dem vet jag faktiskt inte, och inte heller min business! Jag kan dock gissa att det var ett speciellt personligt meddelande!

Därefter var vi nog ganska klara med Palmfestivalen båda två. Vi gick till bilen och jag skjutsade hem henne.
Nä, det var inte speciellt mycket konversation på vägen hem heller! :-)
Jag fick en kram och ett positivt svar när jag sa att jag hoppades att vi skulle ses igen. ♥
Jag lyckades alltså så långt!
Jag är kär i henne. Jag måste bara skynda långsamt och hoppas att hon kan bli kär i mig med!
I vilket fall som så kommer vi vara vänner.
Eftersom jag talat om för henne hur jag känner så har jag lite lättare att vänta. Jag behöver inte överrumpla henne med en kärleksförklaring vid en olämpligt vald tidpunkt med något slags "allt eller inget"-ultimatum. Vi är vänner, med en öppning till utveckling!

Det blev inte någon "krasch and burn"!

Godnatt vännen. Hoppas du sover gott! Kram ♥

Ett första försiktigt steg framåt!

Imorgon är det tänkt att vi ska träffas!
Viss nervositet känner jag väl, även om jag kanske inte direkt vill erkänna det.
Ska hämta upp henne direkt efter hon slutat skolan och så beger vi oss till Palmfestivalen i Trelleborg.

Nå, hur som helst så har jag erhållit mitt första förtroende-tecken! Hon gav mig sitt telefonnummer!
Lättare att kontakta varandra då! :-)

Nu gäller det bara att jag lyckas dämpa min entusiasm tillräckligt för att inte skrämma bort henne. Trots allt vill jag ju att hon ska få upptäcka vem jag faktiskt är och gilla det hon ser!
Jag måste helt enkelt skynda långsamt, hon är värd att vänta på! ♥ ♡ ♥ ♡ ♥

Jag vill bli en riddare på en vit häst!

All min vakna tid har börjat upptas av att tänka på henne. Det smärtar att inte kunna bara kunna sätta sig på en vit häst, rida in och räcka ut en hand,  svinga upo henne bakom mig och rida bort i horisonten.
För det är något i den stilen jag skulle vilja göra.

Men jag måste inse att först måste jag vinna hennes fulla förtroende. Förhoppningsvis vinner jag hennes hjärta på vägen. Det är åtminstone min egen innersta önskan!
Och jag vill också att hon ska få gå färdigt sin utbildning, och det är där den största käppen i hjulet uppenbarar sig.
Skulle jag härbärgera henne i min närhet skulle det bli direkt krångligt för henne att komma till skolan.
Alternativet att få henne i en fristad i skolans närhet saknar jag eftersom jag inte har någon bekant på orten.

Att se hennes pina fortsätta utan större förbättring är jobbigt! Men jag kan inte låta bli att vilja peppa henne, få henne att klara av ytterligare en dag på vägen, för jag vet ju att om hon klarar det så är hon också en dag närmare den dag hon kan lägga sina bekymmer i en kista och begrava dem och därmed gå vidare och leva ett normalt och värdigt liv. Ett liv som jag vill få göra en väsentlig del av.

Vi har talat om att jag ska komma och hämta henne på fredag för att åka och se en konsert med hennes musikaliska idol på kvällen, och det hoppas jag att hon fortfarande är intresserad av. Får påminna henne senare i veckan!

Ja, jag är kär i henne. Jag har inte sagt det med de orden till henne, utan att jag tycker om henne. Jag betvivlar inte vad hon säger sig ha gått, och går, igenom!
Men det är inget jag skulle hålla som skäl för att förkasta henne som en käresta. Hennes förflutna vill jag hjälpa henne att lägga bakom sig så hon kan få tillbaka sin lust till livet!
Kunna få en mening med sin tillvaro!

Då, först då, kommer hon se mig som en riddare på vit häst.

Bara tiden kan tala om bilden blir "Vi"

Första pusselbitarna har lagts ut, en typ av dejt är snabbt planerad. Nästa fredag ska jag hämta henne för att köra och se Anna Hertzman uppträda på Palmfestivalen i Trelleborg.
Jag hoppas verkligen att kunna nå igenom till henne, att kunna slå hål i skalet hon byggt upp kring sig och lyfta fram hennes sköra själ så solen ska få lysa på den och hon ska bli stark igen.

Jag har tagit denna resan förut, men då steg jag på på en betydligt senare station. Att jag klev av det tåget berodde på annat, och jag hoppas att undvika just det andra denna gång.
Jag har ett omistligt minne från den resan och jag hoppas att kunna nå till fler av samma sort på denna resa.
Men först måste jag få en biljett så jag får lov att stiga ombord.

Har fattat ett oerhört tyckte om henne, och om jag får ska jag stå vid hennes sida i många år! Det lovar jag!

Livet börjar nu!

Porslinsdockan var nästan precis som jag misstänkte. Hon trodde på allvar att jag skulle backa ur. Hon insåg inte att jag inte skyller henne för vad någon annan utsatt henne för.

Enda jag egentligen önskar är att hon var några år äldre så jag slapp känna mig som en jävla snuskhummer. Men jag måste inse att för kärleken är ålder bara siffror och känslorna det som räknas.
Alla har ett förflutet. Nu vill jag få vara en rejäl del av hennes framtid.
Men, jag fick visst lära mig mer om henne än jag visste innan.
Hon är blyg! Men så? Det är ju jag också i huvudsak.
Nu känns det mest som om det fanns en högre mening att pågen kom till!
Han mor var en övning. Och pågen försäkrade att vi behöll kontakten!
Jag kommer kämpa för att nå igenom till porslinsdockan och vinna hennes hjärta. Hon har mitt i en liten ask,  för ingen annan har gjort anspråk på det!

Livet börjar nu!

Porslinsdockan...

Har, typ, börjat lära känna en ganska ung och spröd tjej via Sociala medier och det är ganska uppenbart att hon inte mår bra alls!
Idag har hon ganska tydligt sagt hejdå till sina vänner på internet och inkluderade även livet.
Mest av allt skulle jag bara vilja sätta mig i bilen och bara köra till henne och stötta henne på alla sätt jag kan, men hur ska jag kunna hitta exakt var hon är?
Dock, som jag förstått det så har hon haft sällskap av en vän idag, så jag hoppas att de bara sitter avskiljt och pratar med varandra. Om jag gör en vild gissning så är det en person som kan ge henne kraft att härda ut ett litet tag till, men någonstans gnager oron att hennes vän inte fixar ta henne genom allt på egen hand.

Känns riktigt pissigt att inte kunna vara där och ge henne stödet som hon så väl behöver.
Måste väl erkänna, jag är attraherad av henne. Hon är inte minderårig, men det känns ändå så jävla fel att uttrycka lust gentemot henne, eftersom hon troligen inte har goda erfarenheter av män.
Hon är lite av en porslinsdocka på det sättet, måste hanteras varsamt!

Det blev ett möte som jag hoppats!

Min lilla plan gick i lås!
Vi möttes, förvisso i huvudsak yrkesmässigt från min sida och finansiellt fördelaktigt för henne, eftersom jag trots allt gav drygt 45% rabatt på resan. Ja...det var helt och hållet mitt eget beslut.

Jag hoppas att hon fick ett gott intryck av mig, jag antar det eftersom hon antydde att vi antagligen skulle komma att korsa varandras vägar igen.

Hur som helst så hoppas jag att hon inte dröjer allt för länge med att höra av sig. Något slags intryck lär jag gjort, även om hon hade placerat mig lite fel i geografin innan. Bara det att hon hade en uppfattning om var jag bodde talar ju för det! :-)

Nu är jag ju inte stalker-typen, jag samlar information på sin höjd, så tärningen är i hennes händer.
Fick i alla fall ett mycket gott intryck av henne och hoppas att jag gjorde det samma på henne.
Dock så är det inte bara hennes nålsöga jag måste klara, det finns en till i hennes hushåll som jag måste vinna gillande ifrån!
Allra helst vill jag dessutom ge min påg ett småsyskon, men om jag faller i god jord här så kan jag offra det om inte hon är pigg på det, så less är jag på att vara singel.

Nu har jag börjat bli så trött att ögonen börjar kollapsa för mig så jag gör bäst i att sätta punkt här!

Jag förälskar mig så lätt i tjejer från den digitala zonen

Sista natten med sonen på någon vecka nu. Det efter att han varit här - en vecka!
Svettig vecka har det varit, allra mest på grund av en otrolig värme!
Helt utan konflikter har det inte varit, men på det stora hela så har vi väl kommit väl överens.
Tur till stranden blev det också, om än bara någon knapp timme. Det var väl främst jag som tröttnade på att det blåste så sanden yrde och därför gjorde solning till en pina!
Men! Pågen fick frågan om han var nöjd med att åka, och så var han!
Vi hade ju dessutom lite att handla och mat att laga därhemma!
Men...imorgon ska han få komma hem till sin mamma som han saknar så han kan få sakna mig lite istället!

I tisdags så var det min födelsedag, och jag blev bjuden på middag på gästis av min far. När vi parkerade så rullade det in en holländsk bil bredvid. Pågen var snabbt framme och frågade om de också skulle fira hans pappas födelsedag....ibland är det ingen hejd på honom. Man måste ändå älska honom för sin öppenhet, även om han känns pinsam just i ögonblicket!

Har blivit småkär i många tjejer som korsat min digitala väg, och raden fylls på allt eftersom!
Ja, jo, det låter som om jag vore en riktig player, men jag försöker att inte stöta på dem, bara konversera ganska allmänt.
Försöker sa jag!!!!
Hur det nu är så vill jag ju inte gå för långt med någon av dem utan att få riktig klarsignal från dem.
...för den som ger klartecken först blir ju den som jag vill vara trogen.
Och då vill jag inte uoplevas som att jag ingett falska löften till övriga, jag vill kunna upprätthålla en vänrelation med dem ändå!

....och att inte vara för påstridig när man är less på att "soloälska", som det så vackert ska heta nuförtiden,  är verkligen en utmaning. För människan är ett djur,  djur vill säkra sin fortlevnad. Ändå är jag så pass behärskad att jag vill veta att det verkligen kan bli en önskad genetisk sammanslagning oss emellan! Ja, jag beskriver det så torrt!
So sue me!
Jag vill ha en tjej som älskar mig, som jag får lov att älska tillbaka! Och som vill ha barn med mig!  Ett eller flera!
Mitt största problem är nog att jag inte kommer mig för att ställa frågan rakt ut, om jag har chans på henne,  hon som jag vid valfri tidpunkt känner lite extra för. Just för att jag inte vill framstå som en jävla buffel som är ute efter lite snabb kuttrasju. Det är liksom inte den jag är.
Visst, det kan erkännas, det finns någon tjej där jag kanske främst ser möjligheten att få knulla och inte mer än så, men det är en person som jag inte egentligen har någon kontakt med alls länge eftersom jag inte har ärenden till hennes hemort längre!
Så länge jag är singel så är mitt liv mitt att leva!
Så fort någon tjej skulle säga: - Jag vill dela mitt liv med dig! så skulle jag enbart ge mig till henne.

Men nu rinner tiden iväg. Ska försöka sova något inatt!

Men vem är du som läser då!?

Jag har alltså någon som läser min blogg. Jag ser det! Du får gärna ge dig tillkänna, har du hittat till min blogg så har du ganska säkert kännedom om hur du kan kontakta mig privat.
Det kommer inte påverka vad jag skriver här ändå, men det skulle faktiskt vara kul att veta vem du är och om du faktiskt är intresserad av mig.
(Nå, är du kille så räcker det med typ en hand upp. Jag är faktiskt hetero!)
För jag är 100% singel fortfarande även om det finns några töser som fångat mitt intresse. Ja, om nu inte min 6-åriga påg gör anspråk på några procent förstås! :-)
Men så länge som de inte anmält sitt ömsesidiga intresse så har jag inga förpliktelser i någon riktning!

Fan...vill du vara så anonym så skicka ett mejl från en hastigt upprättat mejlkonto!

Skicka då till fremdehake@hotmail.com
Jag bits inte, det enda jag önskar är någon att dela livet med och att frambringa nytt liv, ett småsyskon till min påg.

...så snälla, säg bara om du är intresserad eller ej, du får alltså lov att vara anonym! :-)

Ville de mer än vad jag fattade?

Inatt, när jag ställt mig i kön vid Swing In, så la jag märke till ett par töser som stod och pratade med varandra, kanske lite mer kärvänligt än vad vad brukligt är.
Hursomhelst så kom de fram till min bil och var väl lite flamsiga men ändå städade och ville åka med mig.
Efter en liten stund så bestämde de sig att så fick det bli, så de steg in i bilen och uppgav sin adress.
Väl framme så sa den ena tjejen något i stil med att de skulle ta en springnota på resan, men det var mest på skämt.
Kreditkort fram och betalt blev det.
Nu är det inte slut där.
De tvekar och vet inte om de ska berätta, men när jag visar intresse av att höra så talar de om hur de tagit några öl på puben först och sedan fortsatte upp till Swing In. Där ska de på det tomma dansgolvet...eller om det var i en dold hörna...varit lite intima med varandra, de ska också ha blivit filmade av ett par killar, något de uttryckte sitt ogillade om till mig. Det hela hade i varje fall slutat med att de blivit utkastade från stället.
Här var jag så jävla sugen på att fråga dem om jag fick följa med dem upp till dem, men bestämde mig för att inte göra det. Det låg liksom utanför min professionella moraliska sfär att göra så.
Men senare har jag undrat om det inte faktiskt var det de väntade på, att jag skulle visa intresse för att få följa med dem upp och kanske få ett litet äventyr med dem.
Jag lär aldrig få veta. Men skulle jag stöta på dem igen så tror jag trots allt att jag kommer ställa frågan.
Jag är ju trots allt en människa med behov, och jag måste väl ändå ha rätt att få fråga!?!?

Just nu känns det bara som att jag totalt missade en invit till en trekant.

Nu ska jag sova...ensam....som vanligt.

Puffar och samtycke!

Hur ska man tolka en "puff"/"poke" på Facebook egentligen? Om man puffas fram och tillbaka så är det väl sin sak, då är det svårt att avgöra om det bara blivit en slags pingismatch som går fram och tillbaka. Men nu har jag blivit puffad efter att jag medvetet tagit bort puffen utan att besvara den. Precis nu får jag så svaret att hon puffar alla!
Väntar just nu på svaret på frågan om vad det ska vara bra för!?!

Kommer troligen att stryka henne från vänlistan på Facebook. Kan inte se att hon kommer leverera ett skäligt svar, inte när hon sagt att hon puffar alla!

Hade visst kunnat dela säng med henne, men hon är inte på min lista över de som jag hyser känslor för. Det hade troligen blivit ett KK av det, eller bara ett engångsligg. Nu verkar det ju dock inte vara det hon varit ute efter. Eftersom jag inte längre regelbundet besöker hennes hemort, och inte varit hennes vän i första ledet öht, så sörjer jag väl inte att hon försvinner från mina FB-kontakter.

Det är bara en annan som jag växlar puffar med. Henne har jag aldrig träffat, men hon finns med på listan över de jag har känslor för. Sannolikheten att vi ska träffas är dock högst marginell, och där är det mest för att hon berör mig emotionellt som jag tycker om henne.

Men det ska erkännas, jag känner ett jäkla behov av att få knulla! Inte bara dra handtralla efter handtralla som det är nu. Men så länge som jag inte erbjuds det så står jag utan.
Inget att skryta med, bara normalt jävla vett! Jag vill ha passion och engagemang från den jag ska ligga med! Det får man bara från den som samtycker!

Nu blir det ytterligare en handtralla och sedan godnatt!

Dödgrävaren tar fram spaden!

Sjukt länge sedan jag skrev...och kunde nästan lika gärna dröjt lite till, för då kanske, men bara kanske, hade jag haft något rejält positivt att skriva.
Ligger kasst till det ekonomiskt.
Det första man vill göra då är att tjäna ihop pengar om tillfälle finns.
Så inte ikväll...Oblivion var en juste rulle...men kan ha spikat igen kistan.
Har inte råd med någon fika eller annat innan deklarationen har lämnats...ok??!

Så träffades vi slutligen igen!

Jag avslutade mitt arbetspass relativt tidigt för att träffa den dam som har bäst grepp om mitt hjärta just nu, men hur utfallet blev för mig återstår att ta reda på. Ska fråga henne imorgon om hon har något intresse av mig utöver ren vänskap. Själv har jag inte en susning om hennes uppfattning i nuläget. Kan bara hoppas att jag ändå gav någon slags mersmak...

...lönlöst att försöka babbla vidare! God natt!

När ska min påg få bli storebror egentligen???

I går lördag ringde pågens mor mig och talade om att han hade under fredagen tillfrisknat från torsdagen maginfluensa, och längtade till pappa!
Det var väl inte mycket mer att göra än att köra upp och hämta honom, han är ju trots allt ett riktigt charmtroll. Eftersom hämtdagen var lördag så blir lämndagen måndag. Så imorgon samlar vi ihop oss för återfärd till Eslöv. Det blir inte många turer till dit i ärende att hämta honom, då de snart flyttar till annan ort i samma kommun. De har som sagt inte flyttat än, men pågen kan redan sin nya adress utantill. Liksom han kan hela sitt namn...fyra förnamn i rätt ordning plus efternamn.
Shit vad jag önskar att jag kunde säga till honom att han snart ska bli storebror! Men för det så behöver jag någon som vill förära mig med sitt sällskap och dit har jag inte nått än.
Har fortfarande inte mött upp den tjejen som jag har beslutat mig för att koncentrera mig på, och inte heller blir jag riktigt klok på om jag fortfarande har chansen till att erövra hennes hjärta. Jag har ju knappast rätten att kalla henne min, även om jag är hennes om hon vill ha mig. Hon måste ju själv vara den som talar om för mig att jag fått hennes hjärta!

Ja. Jag är den typen, den som inte tar för givet, som inte jonglerar med känslor hos flera tjejer samtidigt! ...inte medvetet i varje fall. Skulle du vara tjej, och ha känslor för mig, så för sjutton säg det till mig innan jag verkligen har vunnit någon annans hjärta!

Faaaan, formuleringarna tryter. Jag skriver, raderar och skriver igen bara för att radera åter.
Vågar inte skriva mer i rädsla för att bli missuppfattad.

Dags att krama kudden, godnatt!

Slaget förlorat innan trupperna rekryterats?

Idag föll jag en aning in i missmod.
En statusuppdatering som fick mig ur balans.
Flickan i mina tankar, vars hjärta jag hoppats kunna vinna skrev kryptiskt, och utan att utveckla vad hon menade.
Och då har jag ännu inte hunnit få möta henne sedan jag hittade henne igen, och därmed charma henne i verkliga livet.
Hon har inte uttryckt något negativt om den respons som jag givit till hennes ofta korta inlägg, i varje fall har jag inte kunnat se något sådant.
Är jag för "på"? Hoppas inte det, kanske jag inte är "på" på rätt sätt. Eller är det något annat? Är det de konversationer jag för med andra som får henne att tro att jag inte har rätt nivå i mitt intresse för henne?!?
Tankarna snurrar, har hon fastnat för en annan kille, är jag diffus i riktningen av mina känslor, upplevs jag som en player???

Så här är det:
Jag vill ha tvåsamhet. Jag vill att tvåsamheten ska "bära frukt", d.v.s. resultera i ett önskat barn (eller fler, gärna)! Jag vill att denna tvåsamhet ska vara länge!!!

Visst, jag har andra som jag tycker om, men de har jag inte konfronterat med mina känslor.
De har jag för den delen aldrig träffat i verkliga livet.

Den ena bor i Stockholm, lever ett pendlande liv och dyker upp i Malmö då och då...men hennes bas är i Stockholm, och Malmö är bara en arbetsplats när hon är här...visst, jag skulle kunna bjuda ut henne vid ett tillfälle när hon är här, men ännu är jag väldigt osäker på om jag verkligen är hennes typ. Den dagen jag blir insläppt bland hennes FB-vänner, den dagen kan jag kanske börja hoppas!

Den andra som har en plats med biljett till mitt hjärta är nästan ännu mer osannolik att verkligen dyka upp vid min sida. Hennes modersmål är tyska! Visst, hon kan engelska, men på samma sätt som jag skriver på FB på svenska så skriver hon på tyska.
Och eftersom jag inte kan tyska så haltar chansen att vi skulle nå varandra på ett sätt som överbryggar avståndet. Dessutom har hon en yngling som är sprungen från hennes sköte...inte för att jag ser honom som ett hinder, men det blir ju inte lättare!
Dessutom vet jag ärligt talat inte om hon redan är svag för någon annan i sin manliga bekantskapskrets, som sagt, hon konverserar på tyska...och jag kan inte tyska...så  att det verkligen skulle bli tyskan och jag är en garanterad högoddsare som gett måååånga gånger pengarna!

Jag har beskrivit mig själv som en polyamorös monogam.
Vad jag vill beskriva med det är att jag blir förälskad i många av de tjejer som jag kommer i kontakt med, men så vadå? Jag är ju singel, än så länge!

Men: den dagen då jag får kärlek tillbaka från någon av alla de som jag faller för, den dagen så hänger jag mig fullt till denna kvinna!
Aldrig i livet att JAG skulle äventyra hennes tillit till mig!
Då är jag monogam! Jag är inte bortskämd med tjejer som uttrycker sin åtrå till mig så därför så vårdas den kärleken som en sällsynt blomma!

..så när man förnimmer att blomlöken, som man knappt hunnit gå  utanför plantskolans utgång med, redan riskerar vissna (att hon hittat någon annan) då känner man missmod.

Hoppas att det var något helt annat som hon avsåg med sin status...jag vill verkligen ges en ärlig chans till att vinna hennes hjärta!

Hon svarade till slut, samt en återgång till varannan helg!

Har fått svar från Henne!
Det var inte avvisande, men hon så att hon dejtar inte av princip.
Och med det tar jag tolkningsföreträde och menar att jag har getts den chans jag begärde.
Men jag bör nog ta det j----vligt lugnt, bara se det som att bygga en grund till en vanlig vänskap.
Jag vill inte "jump the gun", för att använda ett engelskspråkigt ordstäv.

Men jag avser att inte aktivt söka kontakt med andra tjejer, jag gillar Henne och vill att hon ska gilla mig...mer än som bara vänner så småningom är mitt mål förstås!
Men jag kan inte, med de förutsättningar som ställts upp nu, ställa mig avvisande om det mot förmodan skulle dyka upp någon som uttrycker starkare känslor för mig...eftersom jag inte fått vad jag vill kalla "dejting-intyg" från Henne.
Naturligtvis måste jag i så fall också ha känslor till den, som känner för mig!

Rörigt när man ska förklara, men huvudsak att jag vet vad jag själv menar. :-)

Hur som helst...jag kommer lägga ner 'jakten'. Hoppas jag lyckas...helst med Henne, för hon har ett försprång i mitt hjärta. Ska jag komma ikapp henne på motsvarande sätt måste jag istället för skynda, ta det försiktigt...men inte mer än att jag är jag. Inte den som fjäskar eller är nonchalant, utan en balanserad och vanlig jag. Kommer hålla i långa loppet om jag någonsin har en chans till att erövra Hennes hjärta.
Så skulle det dyka upp en annan kvinna måste jag vara säker på att jag inte hunnit göra så pass mycket intryck på Henne att hon blir sårad.
Men samtidigt, har jag kommit så långt på vägen, så blir den andra kvinnan bli avvisad!

Nu när jag är klar med den utläggningen så kan jag nämna att "experimentet" med dubbla helger med pågen avslutats. Vi återgår nu till varannan helg eftersom han nu vill till mig på ett bättre sätt! Så jämna veckoslut är jag pappa! :-)

Response pending...

Natten mot nyårsafton så sände jag en direkt fråga till hon som jag har starkast känslor för just nu om jag hade en chans på henne. Ja...samma tjej som jag nämnde att jag haft i bakhuvudet i förra bloggposten.
Ännu har hon inte svarat vilket är frustrerande. Att inte få ett svar direkt betyder ju att svaret andas en utvärdering, senast jag frågade tog det cirka ett dygn innan ett svar kom i retur, men hur lång tid kan man låta det gå innan man känner sig ignorerad??

Jag förstår att det kan vara omtumlande att få en direkt fråga från en person man dåligt minns att man överhuvud mött(!), och har man sina känslor åt ett annat håll, detta "hållet" är dock intresserat på ännu ett annat håll (börjar bli krångligt nu), så kräver det ju att hon ska utvärdera om hon ska ge upp hoppet om den framtiden först!
Så jag kommer ge det 7 dagar innan jag hör efter med henne om huruvida hon har funderat på det.

Om hon de facto läser detta ska hon veta att jag respekterar om hon skulle avböjer, då får jag söka vidare efter någon att ge min kärlek till. Dock hoppas jag mest på att mitt sökande ska vara över!