Så gjorde vi en hård landning från sjunde himlen.....

Det går snabbt mellan turerna...

Nu har hon sagt att hon fortfarande har känslor för sitt ex, och vi har därför degraderat hela förhållandet till ren vänskap, inte ens något KK eftersom det bara skulle kunna förvirra saken.

KK hade det ändå bara varit tills jag hittat en ny tjej. Jag är inte typen som hoppar runt, en tjej i taget! ...även om det tenderar att vara långt mellan dem.
Kanske lika bra att inte vara KK, det hade blivit konstigt för mig att plötsligt avsluta en sexuell relation bara för att jag hittat en stadig relation. För det är ju trots allt det jag vill ha.
Hade jag varit nöjd med ett singelliv så hade möjligtvis ett KK varit juste att ha, men inte när en vill hitta ett seriöst förhållande!

Så:
Det är slut, vi fortsätter vara vänner.
Jag har inget ont att säga, hon visade trots allt att jag kan vara älskad.
För det är jag tacksam, det har jag behövt, och hon gav ett väl godtagbart skäl till att vilja avsluta vår mer täta relation.

Jag kan bara hoppas att killen vet vilken förbaskat älskvärd tjej han har chans att få tillbaka!

Det blev en förbjuden stund!

Hon bröt inte.
Inte i den meningen som jag befarade.

Hon behövde ett uppehåll för att stilla sina demoner.

Vi träffades ansikte mot ansikte och trots att jag i det närmaste förstörde alltihopa så kom vi ut på rätt sida och innan vi åkte hem till henne hann vi ha en intim stund på toa. ...såååå förbjudet! 😎

Dränerad!

Insikt: Detta är den enda plats jag känner att jag kan uttrycka det jag faktiskt vill uttrycka.

...men oftast så gör jag inte det ens här, så inte denna gång heller.

Men att bo kvar i Malmö känns inte längre som en möjlighet.
Inte bara energin som jag blivit dränerad på.....

Och där verkar det som det tog slut...

Jag vet ärligt talat inte riktigt vad som skett,
men det som fanns där grusades.

Hon bröt ikväll...via SMS.

Borde jag kämpa?
Kanske borde jag det, men det är inte sådan jag är. Jag respekterar henne och hennes val.
Jag kommer att försöka vara där om hon vill, men jag är rädd att jag inte kommer lyckas vinna henne igen.

Helvetets jävla skit! Jag ville ju så gärna att det skulle bli rätt.

Detta lär mala i mitt huvud ett tag framöver.

Hon har tagit emot min kärlek och ger mig sin i retur!

Okej.
Det känns som det kan behövas en uppdatering nu innan det blir alldeles för gamla nyheter.

Vi har träffats igen och närmaste vänkretsen har således fått träffa henne och se vem det är som mitt hjärta slår lite extra för.

Jag har till och med sovit över hos henne en natt.
Kan säga att det inte har minskat min lust till henne, snarare tvärtom.
Dock så är vi överens om att inte rusa fram utan ta det i lugn takt. Kan säga att det inte är helt utan att jag vill få vakna upp bredvid henne varje morgon med omedelbar början redan nu.
Men....även om hon ganska klart har talat om att hon är förälskad i mig så har hon också förklarat att hon inte alltid mår speciellt bra, och att hon vill ta det lugnt av det skälet, vilket jag mycket väl förstår och respekterar.

Jag längtar efter henne på ett sätt som kan vara svårt att förstå om en inte är förälskad i någon själv.
Därför gör det lite ont att behöva ge henne utrymme och tid att vänja sig vid tanken på oss två.
Jag vill ju finnas där för henne så mycket det bara går!

Men hon har rätt. Jag vill så att vi ska kunna möta ålderdomen tillsammans, så vad spelar det för roll om jag är tvungen att vänta en tid innan vi inleder vandringen dit.

- Sarah,
 du är i mina tankar. Du är den jag åtrår och vill ge all min kärlek. Jag vill finnas för dig, ge dig styrka när du behöver den, och min kropp när du vill ha den!