När ska min påg få bli storebror egentligen???

I går lördag ringde pågens mor mig och talade om att han hade under fredagen tillfrisknat från torsdagen maginfluensa, och längtade till pappa!
Det var väl inte mycket mer att göra än att köra upp och hämta honom, han är ju trots allt ett riktigt charmtroll. Eftersom hämtdagen var lördag så blir lämndagen måndag. Så imorgon samlar vi ihop oss för återfärd till Eslöv. Det blir inte många turer till dit i ärende att hämta honom, då de snart flyttar till annan ort i samma kommun. De har som sagt inte flyttat än, men pågen kan redan sin nya adress utantill. Liksom han kan hela sitt namn...fyra förnamn i rätt ordning plus efternamn.
Shit vad jag önskar att jag kunde säga till honom att han snart ska bli storebror! Men för det så behöver jag någon som vill förära mig med sitt sällskap och dit har jag inte nått än.
Har fortfarande inte mött upp den tjejen som jag har beslutat mig för att koncentrera mig på, och inte heller blir jag riktigt klok på om jag fortfarande har chansen till att erövra hennes hjärta. Jag har ju knappast rätten att kalla henne min, även om jag är hennes om hon vill ha mig. Hon måste ju själv vara den som talar om för mig att jag fått hennes hjärta!

Ja. Jag är den typen, den som inte tar för givet, som inte jonglerar med känslor hos flera tjejer samtidigt! ...inte medvetet i varje fall. Skulle du vara tjej, och ha känslor för mig, så för sjutton säg det till mig innan jag verkligen har vunnit någon annans hjärta!

Faaaan, formuleringarna tryter. Jag skriver, raderar och skriver igen bara för att radera åter.
Vågar inte skriva mer i rädsla för att bli missuppfattad.

Dags att krama kudden, godnatt!

Slaget förlorat innan trupperna rekryterats?

Idag föll jag en aning in i missmod.
En statusuppdatering som fick mig ur balans.
Flickan i mina tankar, vars hjärta jag hoppats kunna vinna skrev kryptiskt, och utan att utveckla vad hon menade.
Och då har jag ännu inte hunnit få möta henne sedan jag hittade henne igen, och därmed charma henne i verkliga livet.
Hon har inte uttryckt något negativt om den respons som jag givit till hennes ofta korta inlägg, i varje fall har jag inte kunnat se något sådant.
Är jag för "på"? Hoppas inte det, kanske jag inte är "på" på rätt sätt. Eller är det något annat? Är det de konversationer jag för med andra som får henne att tro att jag inte har rätt nivå i mitt intresse för henne?!?
Tankarna snurrar, har hon fastnat för en annan kille, är jag diffus i riktningen av mina känslor, upplevs jag som en player???

Så här är det:
Jag vill ha tvåsamhet. Jag vill att tvåsamheten ska "bära frukt", d.v.s. resultera i ett önskat barn (eller fler, gärna)! Jag vill att denna tvåsamhet ska vara länge!!!

Visst, jag har andra som jag tycker om, men de har jag inte konfronterat med mina känslor.
De har jag för den delen aldrig träffat i verkliga livet.

Den ena bor i Stockholm, lever ett pendlande liv och dyker upp i Malmö då och då...men hennes bas är i Stockholm, och Malmö är bara en arbetsplats när hon är här...visst, jag skulle kunna bjuda ut henne vid ett tillfälle när hon är här, men ännu är jag väldigt osäker på om jag verkligen är hennes typ. Den dagen jag blir insläppt bland hennes FB-vänner, den dagen kan jag kanske börja hoppas!

Den andra som har en plats med biljett till mitt hjärta är nästan ännu mer osannolik att verkligen dyka upp vid min sida. Hennes modersmål är tyska! Visst, hon kan engelska, men på samma sätt som jag skriver på FB på svenska så skriver hon på tyska.
Och eftersom jag inte kan tyska så haltar chansen att vi skulle nå varandra på ett sätt som överbryggar avståndet. Dessutom har hon en yngling som är sprungen från hennes sköte...inte för att jag ser honom som ett hinder, men det blir ju inte lättare!
Dessutom vet jag ärligt talat inte om hon redan är svag för någon annan i sin manliga bekantskapskrets, som sagt, hon konverserar på tyska...och jag kan inte tyska...så  att det verkligen skulle bli tyskan och jag är en garanterad högoddsare som gett måååånga gånger pengarna!

Jag har beskrivit mig själv som en polyamorös monogam.
Vad jag vill beskriva med det är att jag blir förälskad i många av de tjejer som jag kommer i kontakt med, men så vadå? Jag är ju singel, än så länge!

Men: den dagen då jag får kärlek tillbaka från någon av alla de som jag faller för, den dagen så hänger jag mig fullt till denna kvinna!
Aldrig i livet att JAG skulle äventyra hennes tillit till mig!
Då är jag monogam! Jag är inte bortskämd med tjejer som uttrycker sin åtrå till mig så därför så vårdas den kärleken som en sällsynt blomma!

..så när man förnimmer att blomlöken, som man knappt hunnit gå  utanför plantskolans utgång med, redan riskerar vissna (att hon hittat någon annan) då känner man missmod.

Hoppas att det var något helt annat som hon avsåg med sin status...jag vill verkligen ges en ärlig chans till att vinna hennes hjärta!

Hon svarade till slut, samt en återgång till varannan helg!

Har fått svar från Henne!
Det var inte avvisande, men hon så att hon dejtar inte av princip.
Och med det tar jag tolkningsföreträde och menar att jag har getts den chans jag begärde.
Men jag bör nog ta det j----vligt lugnt, bara se det som att bygga en grund till en vanlig vänskap.
Jag vill inte "jump the gun", för att använda ett engelskspråkigt ordstäv.

Men jag avser att inte aktivt söka kontakt med andra tjejer, jag gillar Henne och vill att hon ska gilla mig...mer än som bara vänner så småningom är mitt mål förstås!
Men jag kan inte, med de förutsättningar som ställts upp nu, ställa mig avvisande om det mot förmodan skulle dyka upp någon som uttrycker starkare känslor för mig...eftersom jag inte fått vad jag vill kalla "dejting-intyg" från Henne.
Naturligtvis måste jag i så fall också ha känslor till den, som känner för mig!

Rörigt när man ska förklara, men huvudsak att jag vet vad jag själv menar. :-)

Hur som helst...jag kommer lägga ner 'jakten'. Hoppas jag lyckas...helst med Henne, för hon har ett försprång i mitt hjärta. Ska jag komma ikapp henne på motsvarande sätt måste jag istället för skynda, ta det försiktigt...men inte mer än att jag är jag. Inte den som fjäskar eller är nonchalant, utan en balanserad och vanlig jag. Kommer hålla i långa loppet om jag någonsin har en chans till att erövra Hennes hjärta.
Så skulle det dyka upp en annan kvinna måste jag vara säker på att jag inte hunnit göra så pass mycket intryck på Henne att hon blir sårad.
Men samtidigt, har jag kommit så långt på vägen, så blir den andra kvinnan bli avvisad!

Nu när jag är klar med den utläggningen så kan jag nämna att "experimentet" med dubbla helger med pågen avslutats. Vi återgår nu till varannan helg eftersom han nu vill till mig på ett bättre sätt! Så jämna veckoslut är jag pappa! :-)

Response pending...

Natten mot nyårsafton så sände jag en direkt fråga till hon som jag har starkast känslor för just nu om jag hade en chans på henne. Ja...samma tjej som jag nämnde att jag haft i bakhuvudet i förra bloggposten.
Ännu har hon inte svarat vilket är frustrerande. Att inte få ett svar direkt betyder ju att svaret andas en utvärdering, senast jag frågade tog det cirka ett dygn innan ett svar kom i retur, men hur lång tid kan man låta det gå innan man känner sig ignorerad??

Jag förstår att det kan vara omtumlande att få en direkt fråga från en person man dåligt minns att man överhuvud mött(!), och har man sina känslor åt ett annat håll, detta "hållet" är dock intresserat på ännu ett annat håll (börjar bli krångligt nu), så kräver det ju att hon ska utvärdera om hon ska ge upp hoppet om den framtiden först!
Så jag kommer ge det 7 dagar innan jag hör efter med henne om huruvida hon har funderat på det.

Om hon de facto läser detta ska hon veta att jag respekterar om hon skulle avböjer, då får jag söka vidare efter någon att ge min kärlek till. Dock hoppas jag mest på att mitt sökande ska vara över!